Jag råkar titta på minnenas television på tvåan, den enda kanal man kan tänka sig betala pengar till. Det är lätt att bli nos-talgisk när man är hundpassare.

Fan vad man minns! Helt plötsligt. Det man kan fundera på är om det har blivit så mycket bättre sedan neanderthalarna. Kanske Elvis då.

Nya adressen är http://storabh.wordpress.com

Men det finns inget där än. Det tar runt en vecka för mina två återstående hjärnceller att fatta hur allt fungerar. Men man ska inte stressa. Tills vidare finns jag mest här.

Jag läste i DN att Facebook förbjudit bilder på ammande mödrar. Vad sjukt!

USA som står för massproduktion av våldspornografi samtidigt som man skjuter ihjäl folk hemma och världen över. Finns det nåt finare än en ammande moder? Nej, som jag sagt tidigare, en bröstvårta i USA är värre än en colt 45. Fy fan, säger jag!

Nu är klockan 04.20. Jag satte mig vid datorn 04.00. Sen har det strulat. Jag som hade så mycket att säga mitt i natten. Jag brukar inte vara vaken vid denna tidpunkt, faktiskt. Nu råkade jag vakna och började tänka, och det är aldrig bra. Mitt i natten! Vaken! Vad skulle Luther sagt? Men han hade inte jullov.

Jag slog på teven och tänkte att det kanske var nån sevärd film. Det var en löjlig porrfilm. Jag förstod inte handlingen och fick inte veta vem mördaren var, inte vem som skulle bli mördad heller.

Så jag tog fram min anteckningsbok, där jag antecknar. Därav namnet.

På Gotland i somras läste jag en bok av Henning Mankell, Italienska skor. Jag skrev ner några visdomsord.

- Fegheten är en trogen följeslagare i mitt liv.

- Livet är som en bräcklig gren över en avgrund. Där hänger jag så länge jag orkar.

- Livet handlar i grunden om något väsentligt. Jag vet inte vad, men man måste ändå TRO att det är väsentligt och att den fördolda meningen befinner sig på en nivå ovanför rabattkuponger och skraplotter.

G´natt!

Det går tydligen inte att lägga in två bilder samtidigt på denna blogg. Här är i alla fall Barbro Bang Alving till vänster.

Så har jag sett två utomordentligt skickligt gjorda dokumentärer på svt.

Den ena gick häromdan och handlade om Bang och var gjord av Maj Wechselmann. Den andra såg jag nyss och den handlade om judinnan, auschwitzlägerfången Cornelia Edvardsson, journalist på SvD och numera flyttad till Israel. Filmen var gjord av Stefan Jarl.

Det är märkligt att det ska vara kvinnor som ska ge perspektiv och lösningar på stora konflikter i världen. Det är synd att ingen lyssnar. Bestämmargubbarna har fullt upp med sina bomber och murar. Gott nytt år igen!

Midvinternattens köld är hård

kärnorna knastra och flamma

Allan sova i enslig gård

samma gör Allans mamma.

Detta är början på Lasse O Månssons version av Tomten i tidningen Mad. Den lästes minutiöst under gymnasietiden.

Nu har jag blivit gammal och kan inte sova som Allan. Det är lika med Magnum. Vi vandrar runt i arla morgonstund utan att få en blund. Kaffebryggaren frustar i köket. Den påminner mig om hur min vördade far lät. Han hade det svårt på slutet. Det var inte roligt.

Kanske är det spänningen inför det nya året som gör att oron gnager. Det kanske känns bättre i morrn.

Jag har trettio sidor kvar på Första världskriget. Jag tror att jag går tillbaka till bingen och kollar vem som var mördaren!

Gott slut!

Jag tänkte att det skulle passa med en nyårsdikt som gåva till bloggraggarna.

Bojens dikt, Ring muskel ring, är väl för svår. Jag tar Bodil Malmstens, som jag skrev en strof av förra året. Nu blir det hela. Jag har tid idag. Gott Nytt År på er! Vi ser till att fortsätta ett år till.

Skål, trots allt

Bodil Malmsten, efter lord Tennyson, Plura Jonsson, Ekelöf och Cornelis. (Vilken samling!)

Ring klocka ring; det är så tyst här

fast rymden brusar full av ljud

men det är inte vi som gör de ljuden syster

och inte - fast han är tillbaks nu - gud

Tolvslagets gong i parabolen

Ett telefax som far förbi

Det är så himlatyst under kupolen

och för den största tystnaden står vi

Ett folk med ömmande akilleshälar

bakom den dörr vi själva låst

och text-tv som sänder Döda Själar

och folkstormen som flämtar - blåst blåst blåst

Stormklockan klämtar i tamburen

Ett nytt år larmar: Ut och slåss

och återställ i skick som förr naturen;

Sista minutenpriset gäller oss!

Det är så mörkt som torkat blod här

som sotet från de skepp vi bränt

och det är vi som är det största mörkret broder

fastän varenda lysrör strålar tänt

Ring klocka ring i nattkristallen

fast tiden går så står den still

och ödet räknar klockans slag i hallen;

en kappa vänds - ifrån oss eller till?

Ring in det nya, ring det gamla ut

Strö granris över gamla spår

Visst är det löftesrikt att det är slut

så skål, trots allt, och Gott Nytt År!

Nu är det snart slutskrivet i den här bloggen känner jag.

Det kommer att bli många musikinslag i storaB, därför råder jag alla att införskaffa HÖRLURAR!

Vilket språk svenskan är. Earphones låter väl bättre?

Datorns ljudbild när det gäller musik är som att lyssna på toans brusande.

Därför, införskaffa HÖRPHONES!

Så var Firmafesten över för denna gång. Tio år har gått och alla musikanter är lika underbara. Vicket fölk!

Jag tog med mig storkameran och tänkte föreviga varenda band, men efter tio bilder blinkade det att batteriet var empty. Jag fick med en bild på Lina Larsson, en av mina favoriter. Hon kan låta som Janis Joplin om hon vill. Lycka till Lina! (Jag lånade kamera av J så det kommer fler bilder).

Nu tror jag att det mesta är fixat inför morgondagen. I alla fall är ingen helförbannad och skäller på mig.

Jag rotade i min låda med gamla kassettband och hittade Ann Murrey. Kommer nån ihåg henne? Kanadensisk countrysångerska född -45. Jag tycker att hon har en enkel okonstlad skön röst och håller faktiskt än idag, trots att hon är så djävla gammal.

Det bara trasslar i den här bloggen. Jag skulle ändra ett stavfel och då försvinner allt. Tjopp!

Osten hade bett om en spellista för firmafesten. Här är den:

Triple Trouble, Cravemen, Typ 40, Green Light, NEDB, Dalatino quartet, Lavskäggä, Cryonic Temple, Temple of groove, Linche, Naturally High, Rubb´n Stubb, Lounge Lizzard, Hell Patrol, Renaissance of fools.

Bilden är Rubb´n Stubb från förra året förstärkt med Pierre Swärd, spelandes Graham Central Stations Release Yourself. Det svängde så inihelvete!

Nu har mina äldsta barn och minsta barnbarn åkt hem och jag sitter här och tänker. Två järnceller är kvar. Dom rostar inte.

Jag kom att tänka på Beatles, det största musikaliska som hänt under 1900- talet. Tycker jag i alla fall. Jag kan ha fel...

När jag satt vid köksbordet och gjorde sillsallad lyssnade jag på radion. Det var ett program om alkoholens verkningar, och jag höll med. Det finns ingen farligare drog än alkohol. Ändå kan alkohol ha positiva effekter, annars skulle ingen dricka den. Det är det som är det lömska.

Det värsta är att alkoholmissbruket går ner i åldrarna. Nuförtiden finns det fjortisar som är alkoholister.

Va fan beror det på?

Många elever i skolan vet inte hur läget är när dom kommer hem. Nu till julen ställs allt på sin spets.

-Det är synd om människorna, sa en ganska berömd författare en gång.

Det är så härligt att skriva blogg när man vet att ingen läser, för att alla är ute och jäktar i blåsten för att stå i kö i kassan och titta på alla andra som står i kö i kassan.

Telefonen ringer hela tiden och alla band som ska vara med på Firmafesten ska spela halv tolv. Hur ska detta sluta?

Nu skiter jag i det och gör sillsallad i stället. (tog en liten, eller stor, eller åtminstone halvstor whiskey också)

Jag har min skinka i ugnen. Var har du din?

Idag är det vintersolstånd. Jag har känt lite, men man börjar bli till åren.

Mina borlängebloggarkamrater har börjat ge upp Bloggdog. Jag gör nog likaså. Så småningom! Jag är inte den som går på allt, utan att grunna lite först.

Nu ska jag dra ut skinkan och skära den första varma ytterbiten. Finns det nåt godare?

Jag har ringt runt och önskat God Jul lite här och där.

Sista samtalet var med min morbror i Umeå. Nittisex bast!

Plötsligt insåg jag hur livet är.

Jag kämpar på.

Jag tog Fimpen till Kupolen, köpcentret, för att köpa några julklappar. Parkeringen visade sig vara fullsatt, trots att den är stor. Har vi ekonomisk kris eller inte?

Jag vände och åkte hem. Det blir till att cykla hädanefter.

Jag hörde en låt med Rod Stewart och kom att tänka på att man får inte glömma bort honom. Han har liksom andra stora solister förmågan att omge sig med rätt musikanter. Det är det som skiljer proffsen från amatörerna. Det är lika i alla yrken. Man kan inte borra hål i en betongvägg om man inte har en Hilti.

På tvåan var det ett rådgivningsprogram, som jag råkade titta på. Det var en ung man, som hade problem med att han kom för tidigt.

Vaddå problem? Magnum och jag har alltid varit först på jobbet och bryggt kaffe. Vi vaknar tidigt och orkar inte med nyhetstjatet mer än fyra gånger. Däremot kommer damerna senare. Vi har två sådana i vårt kreativitetsrum. Det är Djurmo och Gullan. Dom hinner inte med, utan kommer när vi har bryggt klart.

Det kanske är typiskt kvinnligt. Kvinnans list övergår mannens förstånd.

Så har det varit julavslutning. Min trettioåttonde - och sista.Det är fredag eftermiddag och jag tänker inte göra nånting nyttigt idag, men i morrn smäller det!

Nu är det lov som gäller. Jag ser fram emot julafton (se bild).

Jag la in en julvisa av Anders F Rönnblom, för att tagga ner lite.

Nu ska det handla om hammondorgel, nostalgi, Nippe Sylwén och musikens hemstad, Borlänge.

Nippe och jag växte upp i samma hyreshus. Han bodde på kortsidan i andra änden ovanpå Callebergs tobakshandel. Nippe är några år äldre och när jag var 10-12 sådär och gick och köpte puckoglass för 50 öre, hörde jag hur boogie-woogien dunkade mot fönsterrutorna. Han var duktig. Han är fortfarande duktig. Nippe är en av våra bästa hammondorganister. Papa Hammond, kan man säga.

Hammondorgeln, denna otympliga musikkommod, finns med överallt än idag. Allting drivs mekanisk med snurrande hjul, kablar och skjutreglage, s k drawbars.

Rolf Hedéen som jag spelade med, hade en hammond. När vi spelade vintertid, var det hårblås en halvtimme innan spelningen som gällde, för att få ton i schabraket. Man startar instrumentet med elektrisk startmotor och det låter som en mjölkstinn ko, innan det kommer loss.

Nippe är numer s k fältare i Borlänge och dessutom filmskådespelare. Du som inte läser Zignes blogg, kan gå in på youtube och klicka på Nippe så får du se hans biroll i filmen Casablanca. Det är en upplevelse!

Jag lyssar på p3. Dom sitter i glasburen och samlar in pengar. En bra idé! Hoppas att pengarna kommer till rätt ställe, bara.

Tänk om alla människor som är normalavlönade gjorde något för att minska eländet i världen. Det kanske skulle bli bättre. Man kan i alla fall bekämpa det som gör att världen blir sämre.

Jag är inte rik, men varje månad sätter jag av femtio kr till Amnesty, femtio kr till Svenska freds och fyrtio kr till Green Peace. Tänk om alla hyfsat välbeställda i detta överflödsland gjorde nåt liknande.

Kanske världen skulle bli lite bättre?

Sitter och plitar på mitt curriculum vitae. Det är inget fräckt, om nån trodde det. Det heter i allmänt tal CV. Det fanns inte på min tid. Då hette det meritförteckning, eller nåt ditåt. Då skulle man tala om vad man hade för utbildningar, haft för sysselsättningar osv. Icke idag! Nu ska man berätta om vad man kan tänka sig göra utöver den egentliga arbetsuppgiften. Det räcker inte med att man gör det man ska, utan man ska göra mer.

Den som fantiserar bäst får jobbet!

Jag skriver ett cv för den händelse man skulle ramla över till andra sidan. Det är problem med vilket språk jag ska använda bara. Vem vet vad som talas där, om det överhuvud taget talas alls. Det beror kanske på om man hamnar uppåt eller nedåt. Jag tror att jag skiter i allt. Jag vet inte vad som ska göras utöver de egentliga arbetsuppgifterna, dit jag kommer.

Förresten vill jag inte jobba heller!

Men man vill ju gärna ha det bra.

Har du mus?

Vänd dig till Råttsförebyggande rådet!

Jag lyssnar på P3. De sitter tydligen i en glasbur i Malmö och spelar musik. Vilken pedagogisk innovation! Sätt lärarna i en ljudisolerad och skottsäker glasbur på skolorna, så får de som vill lära sig något kommunicera via en mikrofon från utsidan. Inte dumt!

Det var fan vad jag skriver idag. Det kanske beror på att jag bara har Snoopy att prata med.

Jag hörde på nyheterna att Norges elbilsindustri går lysande.

- Jaha, tänker jag. Var är Sverige nånstans?

Var är kreatviteten, framförhållningen och kunskapen?

Sverige har legat i framkant i den innovativa industriella utveckligen. Var är vi nu?

När varven lades ner hade vi kunnat lagt om produktionen till vindkraftverk, men ingen trodde på det då.

Ingen tror på nånting längre!

Ps Damen på bilden följer med på köpet. Ds.

Så har en dag gått. En ganska bra dag med promenad, hund och barnträff. Vackert väder. Så kommer man hem, lyssnar på musik och mår hyfsat. Tar en glögg och äter och plötsligt kommer det:

-DU HAR FEMTON ÅR KVAR! Högst!

Vad säger man?

Vad gör man?

Man tar en glögg till och lyssnar på mer musik och klappar vovven.

Jag är Snoopypassare i helgen. J jobbar natt.

Efter en tvåtimmarspromenad i kanonväder och tassnöklumpsslickning på mattan en halvtimme, är man slut som vovve.

Jag börjar nog bli gammal och grinig, särskilt på språkbruket, särskilt på lokalpressen.

"35 lärare ska bort, i besparingssyfte", står det i tidningen. Vaddå besparing?

På min tid betydde besparing att man sparade. Det man sparade hade man kvar, t.om med ränta. Det som sker nu är inga besparingar, det är NEDSKÄRNINGAR! Det blir bara sämre.

Kommunerna klarar inte skolan. Låt skolan åter bli en statlig angelägenhet! Utbildningen ska vara lika i hela landet. Den ska inte vara beroende av hur många rondeller man gör, hur många uppvärmda fotbollsplaner man har, hur mycket man lägger på lyxbadanläggningar osv, osv.

Grinig är jag! (men jag jobbar bara ett år till, sen ska jag bli ännu grinigare!)

Femman + sambo + ensamma Moa i Torp var hit en sväng och vi kom in på "att sova skavfötters".

Vilket ord! 69:an har man ju hört talas om, men SKAVFÖTTERS!

Nu heter det faktiskt skavfötters som barnspråk. Vuxna säger tydligen SKAFFÖTTES, enl. Bonniers Svenska Ordbok.

Nu vet ni det, uta dännä!

Magnum och jag råkade få några minuter över på jobbet i dag. Vi resonerade om humor. Idag finns det inte så mycket som är roligt på TV t ex. Vart tog Steve med Lloyden vägen? Galenskaparna? Werner och Werner?

Vart har alla välskrivna och välframförda MONOLOGER tagit vägen? Vem har tagit över efter Hasse och Tage? Povel Ramel?

En klassiker som håller än idag är Lars Ekborgs, Bunta ihop dom och slå ihjäl dom.

Den tål att lyssnas på. Upphovsman är Beppe Wolgers.

En bit av Borlänge är borta. "Tungdanne" finns inte mer. Trots sitt missbruk och sin tragisktragiska uppväxt blev han runt 60 år. Han har alltid cirkulerat runt bolaget och tiggt slantar. Han hade svårt att prata, vad det berodde på går den många skrönor om. Det är märkligt att det känns i hjärtat när en av samhällets svagaste går ur tiden, men inte när den starkare gör det.

Vilket liv han haft Danne! Hoppas att han har det bättre nu. Han kommer i alla fall att vara i borlängebornas minne länge, precis som enögda Jimmen.

Jag tror inte att jag blir ihågkommen lika länge, faktiskt. Måste skärpa mig!

Jag brukar klippa ut saker som jag tycker är bra. Klippen samlar jag i min bruna låda.

Idag kände jag lådtörst, så jag bläddrade lite. En vacker text kom i mina händer. Den är skriven av Eva Lidén, Härnösand.

MAJDRÖM

Genom majkvälls stillhet

hör jag ditt milda:

-Kom ut ska jag visa dig!

Genom öppet köksfönster ser jag din gestalt,

hukad över planteringsspade.

Jag släpper det jag har för händer,

det känns inte viktigt längre.

Du lägger armen om mina axlar,

-så här ska vi alltid ha det.

Redan på avstånd känner jag doften.

Vet vad du vill visa mig.

-Häggen blommar tidigt i år, säger du obetonat.

Jag känner evigheten röra vid mig.

Du var så verklig nyss

trycket av din arm

värmen i din röst...

Jag bryter en kvist skirhet

berusar mig av dess doft

och vänder tillbaka

-in i ensamheten

Jag har inte så mycket att göra ikväll, så jag kollar lite tidningsrubriker.

- Brad Pitt ska sluta filma, är en.

Det har jag gjort för länge sen. Jag undrar hur det är med Zlatan?

Sitter och kollar på tuben.

Monica Zetterlund. Fy fan va bra! Sätt på lurarna.

Idag är det söndag, vilodag.

Jag vaknade i morse och trodde att den här dagen också var förstörd. Men icke. Jag låg på soffan och blev kär! Det var en töntig film där Sarah Jessica Parker var med. Det sa bara KLICK!

Det är hårt att vara olyckligt kär i den här åldern.

En typisk "möljlördag". Blötsnö och mörker. Jag var hem till J och gick en vända med Snoopy, sen var skorna som blöta svampar.

Fimpen går emellertid som en bandvagn i snögloppet. Den verkar trivas i snön precis som Snoopy, som riktigt vältrar sig i lössnön. Den kraken har ju aldrig sett snö förut. Det är lite dåligt av den varan i Grekland.

Nu tog jag glögg och åt och ögonlocken beter sig som strålkastarna på en femtitalsfolkvagn. Jag kanske återkommer.

Jag tänker köpa diskmaskin till mig själv i julklapp. Det blir folk här i jul, och klistrig överkokt risgrynsgröt är inte lätt!

Jag tänkte mig en bänkmodell, då slipper man diskbråck.

Diska är det värsta jag vet. Städa och dammsuga gör jag aldrig, så jag vet inte hur tråkigt det är. Papptallrikar är ett alternativ, men jag tror att det blir dyrare i längden. Plastgafflarna går bara av när jag ska skära i fläskkotletterna. Jag måste ha diskmaskin, stålbestick, kristallglas och stengodstallrikar. Julgran har jag redan.

Magnum och jag har just vandrat hem från Vägverket. Vi har varit på julmiddag, bekostad av kommunen. Enormt bra mat, det var italiensk touch med pannacotta till efterrätt.

Förr, för 30 år sedan träffades vi lärare ofta under lössläppta förhållanden. Vi lärde känna varandra utanför jobbet, så att säga. Detta tror jag var väldigt viktigt. Man blev ett team på ett helt annat sätt än i dag. Nu sitter varje ämnesgrupp för sig och planerar och planerar. Det är inte bra.

Varför har det blivit på detta viset? De som till syvende och sist drabbas är eleverna, precis som de fattigaste drabbas av den ekonomiska krisen.

Detta tänker jag nu när en kväll har varit bra. Kosta vad det kosta vill!

Nu ska jag inte prata om mig själv och TVÅ SMÅ whiskies, eller whiskyar ( det heter ju babyar! i pluralis på svenska), som visat sig ha en otroligt lugnande effekt på en av mina magar. Jag tror att det är tvättbräde-! Nåväl.

Detta handlar om NAMNBYTE. Allting byter namn. Man blir helt vilsen!

Städer byter namn titt som tätt. PEKING, hette det på min tid. BEIJING tror jag det heter nu.

S:t Petersburg hette förr Leningrad, men dessförinnan S:t Petersburg. Det kan man ju förstå. Att Bombay nuförtiden tydligen heter Mombay (eller nåt ditåt), har för mig ingen logisk förklaring. Det enda jag kan tänka mig är att Bomb-ej bombats.

- Fan, nu måste vi byta namn! sa indiern.

Det är likadant med oss människor. Vi byter namn. Förr bytte hon som gifte sig, sitt efternamn till makens. Det förstår jag. Det var så då. Numer byter även maken sitt efternamn till kvinnans. Det förstår jag också. Vi lever ju i ett emanciperat samhälle!

Det konstiga tycker jag är att man byter förnamn.

Förnamnet är förknippat med människan under hela livet. Hela ens personlighet ligger i tilltalsnamnet. Man är i vissa fall döpt till det under Guds övervakande öga. Varför byter man?

Jag känner flera personer som bytt förnamn.

En dag på jobbet kom en fröken in i fikarummet och uttryckte glädjestrålande:

- Jag har bytt namn! Nu heter jag Frida! (namnet är fingerat)

Vi andra som råkade befinna oss där tittade förvånat på varandra.

- Varför det då? var det nån som sa.

- För att det stämmer med min aura!

Vi sköljde ur kaffekoppen och gick ut.

Jag tror att det blir med en bild på Paris Hilton. Hur kan man heta som en huvudstad förresten? Jag föreslår Paris Hilton att byta både för och efternamn till Anna Rexia!

Kram på er!

Jag måste återkomma.

Jag ringde Raggarn i Edsbyn i ett ärende och vi hade ett animerat samtal om kvinnor och tråkighet.

Emellertid kom vi fram till att höjden av tråkighet, som Raggarn upplevt, var att sitta på en pall i köket hos en dam och titta på kylskåpsänglar.

Kom igen med nåt tråkigare om ni kan, folks!

Idag var det dop och första advent. Stämningsfullt i Amsbergs kapell. Det var synd att inte vädret var med. Rågsikt ute!

Lilla Hilda Maria skötte sig utmärkt. Fattas bara annat med så snälla föräldrar. Dom brås väl i sin tur på sina föräldrar kanske, särskilt på mig i alla fall. Stöddig har jag då aldrig varit!

Jag visar en monumentalbild på döpperna eller vad det kan kallas. Trevligt var det i alla fall. Lycka till i livet lilla Hilda!

I morrn är det måndag. Ner i ubåten igen!

Klockan är snart tre och jag är vaken! Vilket undantag! Kanske beror det på att jag utmattad somnade kl 20. Jag tittar på en u-båtsfilm, som Magnum snackade om. Fjantfilm tycker jag.

Jag kom att tänka på att, att leva, är som att sitta i en ubåt. Det är trångt och ovisst. Det är långt upp till ytan. Ibland kommer det en och annan sjunkbomb, men det gäller att täta läckorna, annars går det illa...Det stora problemet är att få syre så det går att andas.

Så kom den gamle ut igår i alla fall. Idag är han matt. 01.30 är sent när man närmar sig 70.

I alla fall var allt "jättebra", som det heter. Jag fick träffa folk som är som folk ska vara, dvs musikanter. Det är en väldig skillnad mellan begreppen musiker och musikant. Musikanterna i Borlänge är en reell maktfaktor som ingen egentligen vet om. Det finns ingen konkurrens och avundsjuka mellan musikanter, utan alla gör det dom vill och tycker om, så bra som möjligt. Alla trivs och är snälla! En lugnare kväll för ordningsvakterna får man leta efter. Vilka människor! (inte ordningsvakterna, dom vet jag inget om, men de verkade snälla)

Musiken var av VÄRLDSKLASS! Nu var vi ju på Borlänge Värdshus, så det blir väl värdshusklass. Hi, hi. Tyvärr hade jag ingen kamera med, men kolla Zignes blogg!

Nu orkar jag inte skriva mer. Det är dop i morrn, måste koncentrera mig.

Nu blir det Tage Danielsson! En humanistkämpe som gick bort alldeles för ung.

Jag hittade ett gulnat klipp i min bruna "låda". Sålunda:

- Innan Du blir kapitalist, kommunist, monetarist, anarkist, marxist, fascist, terrorist, imperialist, socialist, syndikalist eller rentav folkpartist, måste lilla Du förstå att så snart som Du kan gå

bör Du stultande gå med i det världsparti för fred, som går före allting annat.

Alla -ismer där vi stannat

är sekunda, inte störst.

Freden måste komma först!

Gör den inte det, min vän,

kommer inget efter den.

(Tage Danielsson)

Nu får kriget vara slut. I morgon är det FREDag, och jag är fri och ska lyssna på Yngström på kvällen. Kan bli kul för en gammal musikant!

Jag lägger in en bild på Yngves orkester från 1978, föregångarna till Sky High. Visst är det vackert? Snacka om dansbandstävling!

Jag kommer inte ifrån det Stora Kriget. Det har upptagit min tankeverksamhet en vecka nu. Vilket djävla vansinne! Under slaget vid Somme dödades 1,1 miljoner människor. Om varje soldat hade en bekantskapskrets på 10 personer, så innebar det elva miljoner drabbade + alla som blev invalider, förstås. Detta var bara ett slag. Runt 10 miljoner soldater dödades i kriget. Det innebär enl. ovanstående 100 miljoner drabbade på ett eller annat sätt + alla miljoner invalider.

Snacka om dagens ekonomiska kris!

Nu har jag haft bloggen i ett år och under det året har jag haft 564289 besök. Där fick ni!

Ps Jag ljuger aldrig! Ds

Nu har jag legat på söffa ett tag och läst en bok som jag lånat av min skjutglade kamrat, Magnum. Det är John Keegan, Det första världskriget. Jag har bara börjat läsa, men jag har redan fattat att det är en bok som får mina pascifistiska ådror att dunka snabbare. Krig-det största vansinne mänskligheten upplevt (och upplever!) Jag vill inte vara med om det. Hoppas att jag ligger six feet under innan tredje börjar.

En väldigt bra bok, i alla fall. Koncist och vetenskapligt skriven, men på ett lättfattligt maner.

Idag var det lugnt och skönt. Jag hälsade på hos J och kollade in barnbarnet Pelagia (tror jag det stavas). Det var en riktig knubbis med svart punkfrissa. Häftigt.

Nu ska jag rätta 40 prov, och det är så djäääävla tråkigt! De små liven ska ju ha betyg till jul. Det innebär att det är några hektiska veckor framöver. Jag tröstar mig med att det är näst sista gången jag sätter betyg. Det är hög tid att göra nåt annat.

Man känner det i luften. Julen närmar sig. Denna högtid av slöseri, superi, frosseri, gräl, måsten och konstlad frid och samvaro. -I många fall, jag säger inte alla!

Affärsidkarna ska tjäna så mycket pengar som möjligt och många tar lån för att handla. Allting ska hända denna helg. Det är inte bra. Jultomten tror ingen på, men han finns där ändå! Stackars barn.

Tänk om vi kunde sprida ut julefriden över hela året. Skulle det gå? Det är så klart upp till var och en. Jag försöker i alla fall. Varje dag ska vara som en julafton! Det är ett STRÄVANSMÅL, som läroplanen säger.

På bilden ser vi en julitomte.

Jag blev nostalgisk när jag kollade på Zignes blogg. Jag kom att tänka på när jag själv började röja i musikdjungeln.

Jag och min klasskompis Anders kollade in The Shadows. Vi blev fascinerade av gitarrsoundet och vi började träffas och spela. Betygen sjönk och jag fick gå om ett år i gymnasiet. Skit samma.

Ett kul minne: Clas Yngström och Pierre Swärd, 12 år, satt i soffan hos Anders och tittade med tindrande ögon när vi spelade. Man kan väl säga att ordningen är omvänd nu.

Utvecklingen är som den är. Nästa fredag är det 30-årsjubileum för Sky High med nämnde Yngström. Köpte biljett idag. 200 spänn! Han kan ta betalt!

Det är mörkt ute. Jag har tänt ljus. Många ljus. Jag älskar den fladdrande lågan. Den påminner mig om mig själv. Man fladdrar hit och dit. Det är LIV, i motsats till LYSRÖR, som är död och obduktion. Tids nog kommer alla dit, men då slipper vi se eländet.

Jag tänkte förresten tatuera ett budskap till min obducent, på magen, (min mage!):

- Här får du nåt att bita i!

Vad tror ni om det?

Vad många som tatuerar sig, förresten. Det är inne. Man ska ha en liten blomma eller nåt på de mest oupptänkliga ställen. Jag har hört talas om många såna ställen.

Jag tänker mig in i framtiden, när alla tanter och gubbar sitter på hemmet och jämför tatueringar. Då kan det bli intressant.

Den gamla damen bläddrande bland magvalkarna:

- Jag hade en liten orm här en gång. Hm? Jag får väl bläddra vidare! Det var konstigt.....?

Eller också får man (s)tatuera exempel och förbli fläckfri!

Nu har jag gjort helg! Skönt!

Nu har jobbet med Firmafesten börjat. Tionde året i år, fast vi räknade fel och firade jubileum i fjol, så det är avverkat!

Borlänge är en musikstad. Varje år fixar vi en dag när de flesta är spellediga. Vi träffas på Bolanche (innestället) och äter. Därefter spelar de som vill ung. 20-30 min. Resten av tiden umgås vi och många knyter nya kontakter. Skittrevligt brukar det vara. Allmänheten får vara med mot ett ringa inträde, 80 kr.

Jag ansvarar för bandens väl och ve. Väldigt kul!

Åldern på publiken brukar vara mellan 18-70. Man tillhör de äldre, men som sagt,

-Keep swingin`!

I år blir det den 28/12, värnlösa barns dag! 21-02.

Jag var till Gubbprovningen dr Mattsson idag. Trevlig. Jag tog Fimpen. Det var EKG och provsvar och klämning och lyssning. Sammanfattning:

-Jag är fullt körklar! Inte en tvåa. Lite högt blodtryck, men det ordnar sig med en tablett till. Sen skulle jag lägga av med att röka mina tre cigarretter om dan. Det fixar sig. Det blir kämpigt med fimpen efter morgonkaffet, men det går.

Synd bara att man måste arbeta!

Vi har haft studiedag idag. Mýcket har hänt. Jag återkommer med det.

På lunchen åt vi på Borlänges bästa restaurang, Trav Inn. Stekt strömming med hemlagat mos och skirat smör. Proppmätta kvistade vi hem till Travarn i Kvistgårdarna, som visade sitt stall, hästar och SELKAMMARN! Vi har hört många historier om vad som ägt rum på selkammaren. I våra gamla hjärnor har vi målat upp de mest vågade erotiska bilder av vad som hänt där.

Men icke! Jag tog en bild av bordet i selkammaren och det är ju så långt från erotik man kan komma. Men det var fina hästar och en gullig katt som vi såg.

Det har varit en OMVÄLVANDEHELG. Fint ord. Kalas i dagarna två med barna fyra (ettan var i Lillehammer).

Jag får lov att påstå att tillståndet för två av de yngre svärsönerna är betydligt sämre än hos åldringssvärfar. Båda ynglingarna har under mitt födelsedagsdygn besökt akutmottagningen. En med ont i magen och en med ryggskott. Hur ska detta sluta? Det är inte undra på att kriserna hopar sig. Vem ska ta över? Måste man själv ta hand om samhället tills döden skiljer en åt. Det är illavarslande. Var finns gnistan, energin, kreativiteten, drivkraften, uthålligheten hos ungdomen? Jag känner mig bedrövad.

Annars har det varit friskt. Nu kör vi på till tisdag då läkarutlåtandet kommer.

Doktorn:

- Du måste sluta med alkoholhaltiga drycker, annars blir du blind!

Gubben funderar ett tag:

- Ja, en har la sett de mesta.

Jag gick en vända uppåt stan ikväll. Landade på Afterwork. Man träffar alltid kamrater. Det är kul. Ok, jag tog en öl och pratade, sen gick jag upp till Jaggan för att få lite skitsnack och kulturell influens. Det var bra. Vi provade några viner och lyssnade på gemensamma ikoner, bl a Kjell Höglund.

Sov Gott!

Sveriges framtid syns på bilden.

Snart är vi alla arbetslösa, om man får tro nyheterna på radio-TV. Är det verkligen så illa? Jag tror inte det. Vi lever i kapitalismens grepp. Det innebär att denna kapitalism måste skita ur sig ibland för att någotsånär få kontakt med verkligheten. Mammons makt är stor! Allt går i cykler. Människan är inte så dum så att hon inte överlever, men vi måste tänka om en del. Man får inte glömma att den första sedeln egentligen var en skuldsedel.

Nu börjar de blåaste ropa efter STATEN för att rädda sina intressen. Fegt!

Tycker jag.

I Borlänge ligger vi i framkant vad gäller sopsortering. Vi är specialister på det området. I bruna papperspåsar lägger vi komposterbart. Man måste ha en tidning i botten på påsen så att det inte blir förblött- för blött, kanske det ska vara.

Jag har provat alla editioner och har slutligen lyckats med en femitopplista. Kravet är att publikationen är tunn, vikbar och absorberande. Innehållet är av mindre betydelse.

Här är listan!

Femte plats: DN. Åt helvete för tjock!

Fjärde plats: Aftonbladet. Suger bra, men för tjock.

Tredje plats: Borlänge Tidning. Suger upp allt, men blir som en klump i botten.

Andra plats: AB:s och Expressens sportbilagor. Känns skönt som brysselmedlem att lägga dom under skiten

FÖRSTA PLATS: KYRKSTÖTEN! Perfekt i tjocklek, suger lagom och är lätt att vika. Dessutom är den gratis! Synd att den kommer så sällan. Annonsbladet får duga. Det kommer således på förstaförsta plats.

Så var det med det!

Snarstucken är man då inte.

Jag tog Fimpen upp till sjukstugan i morse. -Det är bäst att vara där i tid, tänkte jag. Fem i åtta var jag på plats. Det visade sig att det var 23 st. före. Jag skulle vara i Säter halv tio. Inte bra!

Som tur var satt Borlänges revykung Säven i väntrummet. Jag har aldrig sett ett gladare väntrum. Han höll låda och pensionärerna vred sig av skratt. Tyvärr försvann han och gravens tystnad återkom.

Kl. nio kom jag in. Mina ådror syns inte, så det blir tunga minuter. Systern såg ut som på bilden, väldigt trevlig! Efter misslyckade försök i vänsterarmen ( det kom bara en droppe, den var röd), sa hon:

-OK, vi provar i högern i stället!

- Djävlar, tänkte jag, nu får vi äntligen se om högern har blått blod.

Men icke. Nu hade ännu en sköterska anlänt. Jag var ett komplicerat fall!

Man lyckades i alla fall med gemensamma krafter plåga ihop tre rör med rött blod- från högerarmen!

Sen var det stopp! Min höger ville inte mer.

-Vi sticker i fingret, kom dom överens om.

Nålen kom igenom basvalkarna och blodet flödade.

Äntligen var det klart! Man kände sig som en nåldyna.

Kvart i tio var jag i Säter, i alla fall.

Detta om detta!

I morrn ska jag ta prover inför ett läkarbesök den adertonde november. Jag är nervös! Nu kommer domen! Jag fastar 12 timmar (vad det nu innebär?). Får man svälja saliv? Sen kommer stora SPRUTAN! Och jag som inte har några synliga ådror. Alltid problem. Så kommer LÄKARN! Vad vet han om mig? Jag vet ju bäst själv.

Jag måste nog söka hjälp nån annanstans. Får jag ett tips?

Så sitter man här med Snoopy och försöker hålla tätt. Jag mår illa och sitter mest på toan. Portersteken som jag och J skulle avnjuta får nog vänta. Så kan det vara.

Jag lyckades gå ut en promenad med vovven i morse, men hann precis hem, tur nog. Vovven i fråga har tagit mina raggningssovrumsmattor som gosedjur. Jag köpte två lurviga mattor och tänkte att om man träffar nån dam nån gång, så kunde man ju ställa frågan:

- Vill du komma hem och gå barfota på mina sovrumsmattor?

Jag har hittills inte fått napp. Inte ens av J. Hon bara skrattar!

Det var bara en idé, men hunden övergår kvinnans förstånd. Han har verkligen fattat hur sköna mattorna är. Jag hoppas att dom finns kvar i morrn!

Dagens upplevelse var av musikalisk art. Det gällde ett 300-kilos piano, som skulle bäras i terrängen i en annan av kullarna i Borlänge, Taylor Hill (Skräddarbacken). Det var Revisorn som inte orkade själv. Han tillkallade undertecknad samt Magnum samt svärson samt dotter. Det gick utmärkt! Vi arbetade på ackord. Pianot skulle till Gävle, men jag kunde inte åka med pga att jag är Snoopyvakt i natt. Det ordnade sig nog med pianot utan mig. Älgarna stod i skogen och undrade vad vi höll på med.

Jag råkade se ett program om turism. Turism rimmar på alkoholism, kapitalism bl a.

Varför ska man flänga runt världen och uppleva så förbannat mycket? Varför inte upptäcka vad som finns i närheten?

Jag förstår värmelängtan, men nåt mer förstår jag inte.

2,5 % av jordens befolkning är turister!

Jag råkade sitta i köket idag för att koka kaffe till konferensen. Det var min tur. Då kom en kollega in och vi började prata om livet. Dimman låg tät utanför fönstret och Gustavdenandreadolf dog.

- Fan, sa han, jag tror faktiskt att jag är beroende av alkohol. Tänk dig en helg utan ett rus. Det är ingen helg!

- Håller med, sa jag.

Vi kom till slut överens om att man inte borde dö, förrän alla organ var förbrukade. Det vore slöseri annars. Inte nån donation här heller! Knepet är att komma därhän. Det är inte lätt, men vi ligger i ...

Cirkusen är slut, men den kommer att fortsätta. En barack kommer till vita huset. Ett annex, om man säger så. Den stora frågan är var George W. varit den sista tiden. Inte ett ord! Han kanske har fullt upp i Orala rummet med nån sekretetare, typ.

Vilket mischmasch. Man blir matt. Och Sverige sväljer hela skiten!

Jag har problem med min finska cykel. Det går lättare att trampa bakåt än framåt. Jag åkte opp till BARBERGET. När man närmar sig, står en skylt, NAKED HILL. Detta är Borlänge. Däruppe finns en pensionär som lagar cyklar. Han kollade min. Jag tänkte osökt på Hemingway, Den gamle och navet.

Efter mycket smörjande kom han fram till att det skulle bli dyrt. 1200 spänn!

- OK, tänkte jag. Det är ju en bra cykel som inte blivit stulen än. Nytt nav och som en ny cykel. Det skulle ta några dar. Jag får förlita mig till apostlahästarna och Fimpen, som aldrig sviker.

DET GÄLLER ATT INTE SVIKA!

Mitt liv omgärdas av hundar och katter. Jag gör en liten bildsvit. Katterna har jag tyvärr ingen bild på, emedan jag är allergisk ( jag tål inte ens utslagsfrågor). Det går bättre med kattor - krattor, menar jag.

Första bilden är på J:s Snoopy under bordet.

Fan, vad kallt det blev! Min finska cykel har tjälat ihop, endast Fimpen och jag fungerar. Jag tror emellertid att det vänder. Vi har ju klimatförstoring, säger alla. Det är skönt att ligga på söffa och läsa bok. Efter Lundell blev det Joyce Carol Oates, Svart flicka vit flicka. Några citat:

- Vad beror det på att vi har mycket lättare att klart och tydligt minnas skam än stolthet? Och vi minns vår egen skam mycket bättre än andras.

- Det finns sanningar som är lögner, men det finns inga lögner som är sanningar.

Så sant, så sant.

Jag har känt mig låg flera dar nu. Det är så där, man har lärt sig. Det är upp och ner. Det kanske blir upp nån dag.

Jag har läst Ulf Lundells Vädermannen. Det är kanske därför det är som det är. Jag lägger in en bild från en underbar plats, som jag och Uffe vandrat runt, Stenshuvud. Ska dit till sommarn igen!

Eleverna har lovvecka, lyckostar! Vi har suttit på två föreläsningar , en botten, en toppen. Igår, när det var botten blev föreläsarplanet försenat av nån anledning, vilket resulterade i att 700 pedagoger fick en fritimme. Det blev alltså ett lämmeltåg av kaffesugna individer ner till centrum från danspalatset Stora Björn, där vi skulle vara.

En tanke slog mig, när vi gick över gångbron till centrum. Tänk om alla radat upp sig på kö utanför Systembolaget, som ligger på andra sidan. Klockan var 09.50. Borlänge Tidning skulle snabbt vara på plats. Vilken bild! Man måste få fantisera ibland, annars är man död.

Idag var det toppen. Vi fick lyssna på en kunnig professor som redogjorde för Stalins folkmord (eller vad man ska kalla det) i Sovjet. Då går tiden helt plötsligt fort.

Sånt är livet - ibland går det fort!

Jag har nyss haft besök av lilla stora E + hennes sambo Nattis + Ensamma Moa i Torp. Fan, vad sköna dom är!

Jag kom att tänka på jobbet. Alla barn man har omkring sig på dagarna. Dom kommer jag att sakna om ett år. Inget annat! Det är väl därför man stått ut i 38 år. Det har gett mycket. MYCKET, vilket fult ord!

Det finns hopp om framtiden, men vi måste lyssna, hjälpa och vara varsamma, inte gå på.

Det heter ju alkoholist (det kanske man är också), men vad kallas det att vara beroende av ROTMOS! Rotmosist, kanske. Nu har jag en panna kokande på spisen. Jag har 20 min fritid, sen kör rotmoseriet igång!

Jag har för övrigt tagit hand om resterna av kinahammocken. Den är inte byggd för friska vindar. Jag har samlat ihop resterna. Vi får se om den återuppstår i vår.

Idag känner man sig BLÅST!

Under en av våra intressantare personalkonferenser satt jag och bläddrade förstrött i min fickalmanacka, för att memorera alla kommade lovdagar (under mindre intressanta konferenser har jag fullt upp med att vara vaken).

En sida som fångade mitt intresse i kalendern hade rubriken: -Ska vi ta en promenad?

Här fanns en tabell som visade hur långt man måste gå för att förbruka ett visst antal kalorier. Några exempel:

50g salta jordnötter, 5,5 km

1 Magnum glasspinne 6 km

3,3 dl starköl, 3 km

1 wienerbröd, 4 km

1 tårtbit, 8 km

Hör och häpna! 100g chokladkaka, 11 km!

Numera, om jag blir bjuden på en chokladbit, svarar jag :

- Tack, jag tar en kilometer!

Lyssnade på P3. The Killers. Poesi. - Are we human or are we dancer. Det ryms mycket inom de orden.

Jag var hem till J idag och hälsade på lilla grekvovven, Snoopy. En jättegullig krabat, tre år. Det dumma är att man måste säga SITT! på grekiska. Jag hade lite svårt med det.

Kan man inte öppna en hundskola för invandrare? SFIH, svenska för invandrade hundar. Det kan vara en pensionärsuppgift.

Jag tog en bild med min mobil, köpt i affekt av en superspeedad teliaförsäljare. Grundlurad! Blixten funkar inte efter ett år, så jag försökte få till en bild ändå.

Sen (som eleverna skriver), så har jag börjat på en bok av en av favoriterna, Klas Östergren, Orkanpartyt. Jag har inte hunnit så långt, men NYSARNA har jag fattat. Det är en udda religiös sekt som menar att när man nyser, så är man blockerad. Man är nästan död. Det är då man kan få den religiösa upplevelsen. Gud får fritt fram!

Kolla när du får snuva nästa gång!

Martin Scorseses film, The Last Walz. Vilken film! Jag har sett den minst 6 gånger. Den får mig att plocka fram basen varenda gång. Underbara Levon Helm vill jag spela med!

Detta var alltså San Francisco, 1976. TRETTIOTVÅ ÅR SEDAN! Har det gjorts nåt bättre fram till idag? Känsla, enkelhet, melodi, text, lekfullhet, kärlek, utspel, kompisskap, naturlighet. Var hittar vi det idag?

Här är Neil Young young, om vi säger så. Sätt på hörlurarna och njut. Skit i allt annat!

Jag har bestämt mig idag. Från och med nästa läsår blir jag PENSIONÄR! Jag orkar inte löneslavsarbeta längre. Däremot är jag inte motståndare till arbete, på mina villkor.

Hur det blir vet jag inte, men jag klarar mig och friheten att göra det man vill betyder mycket. Är det nån som har nåt lämpligt svartjobb, så maila!

Dagens vits:

- Vet du var Dracula jobbar?

- Vampire State Building, tror jag

Skönt. I natt har jag bara haft 4 hostattacker. Jag känner mig riktigt utvilad. Bilden visar utsikten från köksbordet. Det verkar bli en löövande dag. Vem vet vad som kommer att hända? Vädret verkar vara på topp. 0 grader, vindstilla och klarblå himmel. Magnum och jag ska inom kort snickra ett fågelbord på slöjden. Det är kul med lite småfåglar in på knuten. Man måste värna om de minsta! Ha en bra dag!

Jag orkade inte gå till jobbet i morse. Jag hostade oavbrutet från 01-05. Det liknar kikhosta. Jag blir hemma i morrn också, sen kämpar jag på torsdagen. Det får gå.

Emellertid så läste jag en liten tunn bok som jag köpte på OUTSALE på Ica Maxi. Runt tjugo spänn. Jag struntade, som kompensation, i Aftonbladet och en Läkerol. I Skåne får man Läcker Ål på fat, här är det på ask. (en parentes).

Det var Theodor Kallifatides, en kvinna att älska.

Vilken liten underbar bok!

Den handlar om livet och döden, kärlek och vänskap, familjen och ensamheten. Det handlar om Gotland, som jag är nyförälskad i. Det handlar om oss alla.

Några citat:

- Man behöver inte livets mening för att leva. Man behöver den för att kunna dö.

Man kan söka livets mening baklänges:

- Det enda man behöver göra är att leva som man behagar och när man inte ids fortsätta med det, kan man sätta sig ner och "läsa" livets mening ur den mosaik som ens historia bildat.

- Man kan inte vara vän med någon som man inte tycker om, medan det går alldeles utmärkt att vara förälskad i någon som man tycker är ett svin. På det sättet är vänskapen mera krävande än kärleken.

Så sant, så sant.

Ibland kan till och med en gammal ateist, agnostiker, buddhist, tristtrist, (kalla det vad du vill), nästan börja tro på skaparen. I skogen, när vi fikade Ettan och jag, spankulerade en pytteliten ödla omkring i solen på stugväggen. Jättesöt.

-Vilket precisionsarbete, tänkte jag. Vem har gjort det?

Idag blir Ettan 39. Jag är hemma och hostar och snörvlar för mycket och vill inte ge en hosta som present.

Men, jag tittar ut genom fönstret och ser den enorma färgprakten. Solen lyser på träden och allting glöder. Det var samma väder när vi åkte in till BB 1969, gamla faluvägen, för 39 år sedan. Hela vägen till Falun var som ett fyrverkeri. Det är ett minne som jag burit med mig hela livet och hoppas få uppleva det några år till.

Jag träffade förresten en jämngammal kollega igår, Konsthandlarn. Han slutade som lärare för ett antal år sedan. Vi pratade lite och så sa han:

- Hur länge ska du hålla på med den där skiten?

Då börjar man fundera.....

Thän Swenska Akademiens ständigE sekreterare, för det är väl i undantagsfall som en kvinna kan uppnå dessa intellektuella nivåer, har uttalat sig och sagt att svenskarna är obildade. Vad säger man? Vad är bildning? Vad är kunskap?

Jag skulle vilja se Horace timra ett hus, bygga en båt, byta en hjärtklaff. För honom är tydligen bildning att läsa den klassiska litteraturen, och det är ju en djävla tur om man samtidigt ska bygga en båt, vara jämställd i hemmet, dammsuga, diska, lämna ungarna på dagis, ha ett bra sexliv, motionera, osv osv. Ska man dessutom läsa in den klassiska litteraturen, så måste ju nånting annat stryka på foten.

Horace, beyond the reality! Han tål att slås på!

Eftersom femman snott en vits från mig, så kan väl jag sno en från henne?

- Min hingst har blivit kastrerad. Fan, va lack han blev!

Jag har TRÅKIGT! Hostar och snörvlar, trots att jag tagit hostmedicin ( Famous!). Min granne (76) kom hem. Vi delar Dalademokraten. Han tar Dala och jag Demokraten. Jag, som arbetar, läser först. Han, som inte arbetar, bär tidningarna till containern. Nånting måste han ju göra. Det kan väl kallas tidningsbortbärning, som motsats till tidningsutbärning. Motion är nyttigt! Arbetsfördelning dessutom.

Annars är det lite down. Men det blir nog bättre...

BÄRNING, vilket djävla fult ord, förresten.

Så här känner jag mig. Förkyld och hostig. Tur att jag har lediga fredagar. Jag har förresten döpt om den dagen till fridag.

Vi har läst om Buddha denna vecka. Jag har länge undrat vad han dog av, men plötsligt slog det mig. Det måste vara buddhapest!

Detta inlägg kommer att handla om bröstvårtor! Tag betäckning! Se till så att inga minderåriga är inom synhåll!

Jag kollade Aftonbladets hemsida. Inga intressanta nyheter fanns, men i högerspalten stod det nåt om NIPSLIP, med en bild på Salma Hayek med halva tuttarna framme. Jag klickade (förstrött och helt ointresserad?!) på bilden, och vad får jag se? Samma bild, fast med en liten lila prick över bröstvårtan, som lyckats hoppa ut ur BH,n.

USA, USA, USA! Vilket samhälle! Ska vi anamma deras sjuka syn på sex? Vad är det som händer? Varför kan inte Sverige, som är känt för sin fria syn på sexualiteten, hålla en egen linje? Vi behöver ju inte förtrycka kvinnor för det. Som det är nu, är ju verkligen kvinnorna förtryckta. Mäns bröstvårtor får man ju se överallt. Var är Fi? Ett rimligt krav är väl att vi ska få se lika många vårtor av båda könen!

Prepositioner är viktiga. Tänk om det skulle stått på i stället för av i sista meningen?

-Gu va äcklit!

Lägger in en bild!

Nu har jag putsat staken! Jag kom hem efter att ha kollat Hilda, barnbarnet, och såg min arvegodsgammaltsilverljusstake. Den var svart. Nu är den putsad. Sånt kan man också hålla på med en söndagseftermiddag. Nu är det bara resten av lägenheten som ska fixas. Det blir väl det också. Man får ta en stake i taget!

Jag har kommit i-gång! Jag går och går. Har till och med kört i-gång på Nautilus. Idag gick jag enochenhalv timme och spalkade kling i löven. Det var skönt. Jag gick och planerade morgondagens lektioner, så kom jag på att det är ju söndag i morrn! Vilken lycka! Jag började genast att tänka på annat. Vad, säger jag inte.

I våran kommun har vi en jättevacker GÅNGRUNDA längs Dalälven. Där går jag. Jag visar en mobiltelefonbild från ett ställe längs rundan.

Idag har jag varit PEDAGOGISK. Det är jag ibland, trots högt blodtryck. Jag har använt tråkighetens pedagogik. Det innebär att eleverna minns saker bara för att det var såå djääävla segt. Jag har tvingat eleverna att titta på Gandhi i två lektioner.

Gandhi är precis som Evert Taube bortglömd, även om de två kanske inte skulle ha haft så mycket att snacka om sinsemellan.

I det machosamhälle vi lever i, finns det inte plats för alternativ. Nej, pang på rödbetan! Jag är bäst! Ensam är stark, skit i andra!

Läroböckena speglar samhället. Gandhi, som stod för alternativet, nämns på några få rader, trots att han med ickevåld lyckades med mycket.

Därför försöker jag med tråkighetens metodik få eleverna att fatta Gandhis idéer.

Protesterna är stora när filmen varat en halvtimme, men sen blir det tyst. Antingen tänker många på annat, men det mesta går in. Efter lektionen idag kom en elev tillbaka till klassrummet och undrade: -Har detta hänt på riktigt?

Vad säger man?

Tänk efter själv! Vad är det du egentligen minns från skoltiden? Tror du att eleverna kommer att komma ihåg Gandhi?

Jag såg en artikel om den religiösa ultahögern i USA. Dessa mörkermän. Kläderna är vita men själen svart. Jag kom att tänka på en text av Cornelis:

- För erotikens faror bevara barnen små

som inte har en aning om hur illa det kan gå.

Nej, låt dom hoppa hage och leka militär

och skjuta på varandra med leksaksgevär.

Låt barnen kriga lugnt och snällt så glömma de allt sexuellt

som hotar dem från alla håll och nog är det väl tur

att vi här i landet har ordning och censur.

Nu har jag rensat kantarellerna jag hittade idag! Gula va dom. J och jag var ut en sväng i skogen. Jag gick lite åt vänster och det blev alldeles gult på backen. Jag fick svampfrossa! Jag såg varma svampmackor flyga likt fågelsträck över trädopparna.

Det var kul. Humöret steg. Det är bäst att kolla blodtrycket.

Jag har en egen blodtrycksmaskin som mina barn köpt åt mig till nån av de senare födelsedagarna. Dom vill väl se om det är nåt tryck kvar i gubben. Man sätter en mojäng runt armen och trycker på en knapp. Skitbra! Alla i kollegiet har provat och nästan alla har för högt blodtryck. Vi tillhör BTK (blodtrycksklubben). Vad kan man annars tillhöra, när man omges av 450 hormonstinna tonåringar om dagarna.

Det kör igång i morrn igen, men då kan jag cykla hem och göra en svampomelett på lunchen. Tjoho!

Idag var en sjukbesöksdag. Jag var till en sjukgymnast, Emilia, med mitt knä.

Jag blev faktiskt impad, som det heter. Helproffessionellt, effektivt, givande. Så kan man beskriva den 45 min långa behandlingen och rådgivningen.

Det började att jag i lugn och ro fick beskriva mina besvär. Vi resonerade och hon förklarade och jag fick tips om rörelser och stretching som var bra. Återbesök om två veckor. Jag blev klämd och masserad. 80 kr kostade det. Det var värt vartenda öre.

Om jag gått till distriktsläkaren hade han slängt en hastig blick på knäet, skrivit ut tabletter och ropat: -Nästa! Dyrare hade det blivit dessutom.

Sen blev det distriktssköterskan och högt blodtryck. Samma vända igen om två veckor. Tur att man har lediga fredagar!

Jag satt i mörkret och njöt i den sköna kvällen. I grannhusen skymtar jag folk som springer runt och fixar och donar.

Då kom jag att tänka på två saker.

Magnum:

-Om man gläntar på bollfransgardinerna i många hem, så flyter blod över tröskeln.

Pete Seeger:

- Little boxes.

Så har jag äntligen ätit surströmming för första gången. I år! Men det lär inte bli den sista. Vi var 8 st av ett kollegium på ung. 80 st. Det är 10%, ungefär samma antal som i en klass behöver extra hjälp eller assistent. Man känner sig exklusiv i en sådan församling. Vi höll till i hemkunskapen, så fröken satte på fläkten när vi for hem för att slippa kommentarer i morrn.

Det finns inget som sätter fart på snålvattnet som doften av en nyöppnad burk!

Dessutom är den bra för magen också. Strömmingen alltså, inte burken. Basisk föda är bra i dessa sura tider. Man blir lugn och stabil i tanken. Allt känns bra. Jag svävar som på moln.

Tack Röda Ulven!

Måste visa en bild på lillgrisen Hilda. Det är hon till höger.

Skolan:

Vi har tittat lite på filmen Gandhi idag. Ett citat, ungefär:

- Det fnns många saker jag kan tänka mig dö för, men det finns ingenting så viktigt att jag kan tänka mig döda för det.

That´s me folks!

Så har vi suttit på ändan en dag och lyssnat på hur vi ska göra i jobbet. Det var i och för sig en go göbbe från Götet som höll i det hela. Han var inte dålig, men han tuggade sanningar som är självklara när man jobbat i branschen i trettioåtta år.

Han pratade om professionalitet, att vi ska vara de som bestämmer. Vi vet bäst. Vi ska ta hand om alla trasiga barn och alla hela, begåvade barn. Vi ska klara allt!

Så tittar man ut över församlingen skolarbetare. Hur trasiga är vi, fast ingen visar det? Vem tar hand om oss? Inte cheferna i alla fall. Det gäller att hålla masken och gå i Björklunds ledband så blir det bra. Lönerna ligger 10000 för lågt i månaden, vi har knappast pennor till barnen, böcker finns inte så det räcker, den fysiska miljön är under all kritik, och vi ska sitta på aschelet en hel dag och lyssna på självklarheter. Vilken resursanvändning!

I morrn får jag i alla fall träffa eleverna.

Nu är det slut med det deppiga. Nu ska vi ha en rolig historia!!

Det var en man, som hade ett stort lyxigt hus, tre värstingbilar, båt, sommarhus och vinterhus. Problemet var att han nolltaxerade. En nitisk skattmas upptäckte oegentligheterna och ringde upp vederbörande.

- Vi har kontrollerat er deklaration och den rimmar dåligt med era tillgångar. Jag kommer och kontrollerar lite närmare kl 15 nästa tisdag.

- Ok!

Masen kom och började fråga.

- Hur kommer det sig att ni har allt detta och deklarerar noll i inkomst?

- Jag arbetar inte normalt, utan jag slår vad med folk och det är väl inte skattepliktigt?

- Du kan ju inte fått alla dessa tillgångar genom vadslagning?

- Jo, jag kan bevisa. Sätter du 100 kr emot om jag säger att jag kan bita mig i ena ögat?

Masen tänkte att det är ju omöjligt.

- OK!

Mr X tog ut ett emaljöga och bet i det.

- Så, nu har jag tjänat 100 kr!

- I så fall skulle du få hålla på 40 år för att få ihop till en bil. Det håller inte.

- Vi tar ett bevis till. Jag säger att jag kan bita mig i det andra ögat också. Det kostar 1000 kr.

Karln är ju uppenbarligen inte blind, tänkte masen, jag kör till. Detta är ju omöjligt!

- OK!

Mr X tar därmed ut löständerna och biter sig i andra ögat. 1000 kr rikare.

- Detta är ju ändå bara småpengar om man ser till dina tillgångar. Det håller inte!

- Då tar vi ett tredje och sista bevis, sa mrX. Jag påstår att jag har fyrkantiga testiklar!

10000 kostar det.

Det kan ju ingen ha, tänkte masen.

- Ok, men detta är sista gången! Hur ska jag förresten få reda på det?

- Du får väl känna efter!

Masen stack in handen genom gylfen och kände efter.

- Ha! Dom är ju runda! Nu förlorade du 10000 kr!

- Jo, det gjorde jag, men om du tittar ut i trädgården, så står ett hundratal personer med kikare. Dom har betalat 10000 kr var, för ingen trodde att kl 15 idag skulle en skattmas komma och ta mig på pungen!

Ha, ha!

Äntligen har jag fått ord till mina tankar, tack vare en av favoriterna, Bruno K Öijer.

När man slår på TV:n möts man av amerikanska dokusåpor. Bläddrar man i Aftonbladet så är det en massa fjollor och fjollar, men mest fjollor, som uttrycker sig om det ena och det andra, som egentligen inte har nån betydelse alls. Jag vägrar!

Frågan är om inte denna massfördumning är ett led i mänsklighetens undergång. Det stämmer bra, det som Stickan Andersson sa en gång;

- Folk är inte så dumma som man tror, dom är dummare!

Och inte blir det bättre av kvällstidningar och såpakanaler.

Bruno:

- verkar som om allt är en gurglande vask

som svämmar över med en digerdöd av skvaller

och fånigt trams

var kommer alla ifrån?

Alla dessa självgoda uppsvällda

hjärndöda individer

som förnedrar sig själva och gör

allt

för att försöka förminska oss som människor.

När jag låg länge i förmiddags och kurerade knäet, läste jag ut Älskad och saknad av Joyce Carol Oates - en liten människa, men en stor och produktiv författerska (-arinna, heter det visst).

Det stora traumat i boken är att Nikkis (huvudpersonens) mamma blir mördad, men det är inte det som fastnar, märkte jag när jag stod och diskade efter maten. Det som fastnar är VARDAGEN. Hur Nikkis mamma levde sitt liv. Det var släkt, mat, bak, skvaller, intriger, sex, kärlek, vänskap och tristess. Den grå lunken.

Då kom jag att tänka på min egen uppväxt. Morsan var "hemmafru", som det hette på den tiden. Hon levde i stort sett samma liv som Nikkis mamma, men hon blev dessbättre inte mördad.

Detta kom jag att tänka på när jag stod och diskade. Diskade gjorde morsan jämt också. Under mina tre liv har jag i alla fall haft diskmaskin, två golv och två bänkmodeller. Bänk blev bättre med tiden, man kunde stå upprätt. Nu står jag upprätt och använder ho, borste och grönsvamp. Jag är glad att jag kan stå upprätt.

Detta om Joyce Carol Oates!

Nu är rätta tillfället att skriva i bloggen!

Nu har jag vårdat knä ett par dar och tänkt väldigt mycket. Det är bara det att jag nyss åt leverbiff med stuvad vitkål, potatis, knäckebröd, lingonsylt + en öl. Jag blev så mätt att jag nog lutä ikull mä litä!

Sverige, Sverige, fosterland, välfärdsland, vart tog du vägen? Vart tog alla geniala uppfinningar vägen? Hela Europa håller på att gå förbi. Var är kreativiteten, satsningen? I detta land tror makthavarna att man kan spara sig ur svårigheterna. Det funkar inte! Det måste satsas nånstans, t ex på infrastrukturen. I övriga Europa dånar man fram i 300 km/tim med tåg, som är energisnålt och säkert. Hur fort går det i fäderneslandet?

Bygg nya dubbelspår åtminstone mellan Stockholm, Gbg och Malmö! Sätt in höghastighetståg och vi kan åka Sthlm-Gbg på en timme. Vad kostar en bilolycka?

Igår var det deppigt värre. Det känns bättre idag. Man får ta sig i kragen, trots att man då riskerar att förlora fotfästet. Det är förresten svårt med T-shirt.

Jag provgick till femman och knäet höll! Jag kan inte leva utan att gå. Därför mår jag nog bättre idag.

Nu kör vi en vecka till. Tjoho!

Jag tror att jag kommit in i en ålderskris. Jag har börjat inse att livsepoken snart är slut. Det låter fjantigt, men om jag vore yngre och resonerade på samma sätt, skulle det tas på allvar av samhällsmaskineriet. Det gäller att vara lönsam lille vän! Då skulle det blivit terapier, omskolning, fortbildning osv, osv. En 62-åring får klara sig själv. Så är det.

Jag hittade en dikt av Fröding, som den kännande fyran skickade mig för nåt år sedan.

-Men att evigt krankt betrakta

sina sjuka drag och miner,

se, hur döden lömskt och sakta

härjar oss till grå ruiner,

det är pina utan ände,

spanska stövlar, hjul och stegel

-bäst att le åt sitt elände,

bäst att slå itu en spegel.

Bäst att taga bördan på sig,

le åt åldern, som förtorkar

män till gubbar, bäst att slå sig fram,

så länge hoppet orkar!

Håna livet, när det hånar

kallt och hatfullt: vrid dig, sväng dig

undan ödet, håret grånar,

du är utnött, gå och häng dig!

Fröding 1896

Jag fick sms från Grekland idag.

- Hej, jag är på den lediga sidan. Sitter i solen på stranden och dricker "frappe". Ska ta mig ett dopp snart.

Vad ska man svara?

- Ska torka av sadeln och cykla till jobbet. Ont i knäet, ska ringa doktorn i morrn.

Just ja, i morrn är det ju tisdag!

Jag tror jag börjar ta mig upp ur svackan. Det är inte lika illa som för kamrat Spas kompis. Han fick frågan:

-Hur mår du?

- Tack, jag har lyckats ta mig upp TILL en svacka.

Kanske beror uppgången på att Trean var här en sväng idag. Hon, däremot, var nere i en svacka efter en bröllopsfest igår. Skit samma, jag mår bra när jag träffar mina barn.

Eftersom Trean och Kepan klättrar,så slog det mig, att mina barn är som karbinhakarna för en klättrare. Tappar man taget nån gång, så hejdas man i fallet. Man tar nya tag och hittar fotfästen och kämpar sig uppåt några meter till. Det vete fan var toppen är nånstans, men vem bryr sig?

I morrn är det måndag.

Vad ska man göra när man tappat LUSTEN? Sova? Supa?

Det regnar. TRÖÖKIT!

OK, det kanske ordnar sig, jag är inte så orolig.

Jag kom nyss hem från afterwork. Man sitter och lyssnar på en massa dösnack. Jag måste komma hem och tänka lite.

Det slog mig att livet egentligen är en enda lång kamp. Vi kämpar för att överleva varje dag. Det naturliga tillståndet är egentligen död. Livet kräver KÄMPAGLÖD!

-Räkna inte med segern, det är inte vår sak.

Räds inte för nederlaget, det är inte vår sak.

Kampen, är vår sak.

Life goes on....

Ont i knäna, förkyld och hostig, men kämpar ändå. Magnum fällde en kommentar innan konferensen idag.

- I den här åldern är väl ingenting så viktigt längre.

Jag har i alla fall gjort två situps, gått en liten promenad och ätit en glasstrut. Det är ju som bekant den coolaste fågeln, glasstruten.

Jag såg på TV om tyskarnas kärnavfallshantering. Det verkar vara HIGHTEC! 120000 plåtfat i en gammal saltgruva! Plåt och salt går ju inte ihop, vet ju vi nordbor som kör på saltvägar om vintern. Vilket ELÄNDE!

Jag fiskade upp en dikt av Ingrid Sjöstrand. Sålunda:

Fiskarna, som varit här i fyrahundratrettio miljoner år

och fåglarna, som varit här i trehundrafemtio miljoner år,

suckar till varandra:

- Dom där som kom nyss, tvåbenen, som går omkring och spottar på Jorden,

ska dom stanna?

Dessutom har jag förklarat för barnen i skolan idag att ett samhälle med megabilder på regeringschefen och män med automatvapen på gatorna, det är inget bra samhälle. Var jag inte objektiv då? Jag kanske äntligen får sparken!

Äntligen en stund vid bloggen. Nu har det gått för runt ett tag. Förkyld håller jag på att bli och vänstra knäet värker verkligen. Det är kopplingspedalen på Fimpen som går för trögt. Knäet har blivit överansträngt. Nu har jag laddat med Voltaren i alla former, så vi får väl avvakta.

Bröllopet i Gbg gick bra. Nu har jag fått en trevlig pöjk till! Vi får se om bilden kommer med.

Så sitter man ensam en kväll och tittar på Angelina Jolies läppar.

Är det bäst att vara två? Man har provat. Är det bäst att vara själv? Vet inte. Kanske man skulle vara enochenhalv? Man kanske skulle vara tre? Kanske sju?

Om man ändå kunde lära sig att bara vara.

Idag har jag avnjutit terminens första lediga fredag. Helt underbart! Jag har börjat tapetsera hos J medan hon är i Grekland. Ett nytt tapetserarbord har jag införskaffat. 399 kr på Rusta. Skitbra.

Jag tänkte på skolan och gapande ungar när jag stod i lugn och ro och lyssnade på radion och skar tapetvåder. Då mådde jag bra! Det är nog nära pensionering nu.

Jag kan inte hålla mig. Jag hörde nåt om Blondinbella och jag måste fortsätta med Gunnar Ekelöf. Det kan vara lite tungt, men det behövs.

- Det dödaste av allt dött är driften att göra affär, att sälja sten som bröd och köpa bröd som sten, för att behålla mellanskillnaden. Man schackrar med allting. Pengar och andra rent materiella värden är bara en liten del av omsättningen.

Eftersom dylika värden alltmer förlorat sin stabila karaktär, är det väl frågan om om inte kommersen helt och hållet skulle läggas på fiktiv basis.

Det handlas oftare med åsikter, känslor, lögner, löften, hägringar, rykten, hotelser, falsk bokföring, statistik o dyl än med ENKELHET.

Sov gott!

Jobbet har kommit igång. Man diskuterar, skvallrar, pratar skit och pratar allvar. Man undervisar emellanåt också.

Under dagens lopp utkristalliserades några visdomsord.

Gemensamt kom vi fram till att alla problem faktiskt inte måste lösas. Man kan sopa dom under mattan, förtränga dom eller rentav supa bort dom!

Ett annat visdomsord från en gammal kollega, som levat länge i skolbyråkratin.

- Det är lättare att få förlåtelse för ett "snedtramp", än att söka tillstånd.

Visdom, mina vänner.

Nu provar jag att skriva. Det går något bättre.

Så här kunde det se ut på en gotlandscamping.80 kr per natt.

Jag har suttit ute med J på uteplatsen, druckit lite vin, pratat om de saker som är viktiga. Vi tände ljus. Det är härligt när det blir mörkt på nätterna tycker jag. Dag är ljus, men natt ska tamejfan vara mörk! Jag har sålt Pansarkryssaren till en polsk maffia idag. Affären ska göras upp i morrn kl 13. Nu har jag gjort mig av med en börda till. Skönt!

Från centrum hörs bluesmusik. Det är nostalgidagar i stan. Jag sitter hemma och nostalgerar. Det räcker gott. Ha det bra gött fölk!

Idag var det enskild planering...

Vi hade s k KICK OFF igår. Det blev trevligare än vi anat. Det är ju så att har man låga förväntningar och ett uppdämt beov av att umgås, så kan man med god mat och rimliga mängder alkohol, uppnå förvånansvärt goda resultat. Egentligen är det ganska bra, som synes av bilden. Vi ska inte klaga. Nejdå! Terminerna väntar...

Det kommer mer framöver. Nu har jag djävlats med datorn hela kvällen. Sov gott!

Jag har problem med datorn. Viiirus, heter det. Jag måste konsultera Uffe, the hacker. Det tar sin tid. Jag visar så länge (om det går) en del bilder från Gotland och äventyren där.

Förresten, en vits som jag hörde:

- Det är inte farten som dödar, det är SMÄLLEN!

Översatt till engelska:

- It is not the fart that kills, it´s the SMELL!

Nu är jag hemma några dagar. Tvättar och donar. Sen bär det iväg till Gotland på fredag. Bilden visar fyran i vattnet vid Gräsö. Jag badade själv oxå!

Man tittar på TV ibland, man lyssnar på radio. Alltmer blir det P1 och TV2 som gäller. All reklam får en att skrika fula ord och kasta mingporslin på grannkatten!

I kväll var det ett program om Jesper Odelberg. Det är "ståuppkomikern", som sitter i rullstol. Han läste en dikt, dvärgen, av den numera bortgångne skådespelaren, människan, Kent Andersson.

En annan dikt av nyss nämnde:

Om livet vore en bok, som man hade därhemma

där alla saker stod, som var viktiga och bra,

då slapp man ju själv va´med och bestämma

hur livet ska se ut och vilka tankar man ska ha.

Om livet var en bok som stod uti sin hylla

och sidorna var fulla med vad kloka människor skrev,

då slapp man ju att tänka att man har sig själv att skylla

och gråta för att det faktiskt blev som det blev.

Nils Petter Sundgren, vilken suverän! Jag tittade just på TV, där Nils Petter intervjuade Thorsten Flink, Börje Ahlstedt och Tommy Berggren om deras arbete med Ingmar Bergman. Jag säger bara, Stina släng dig i väggen!

Tänk vilken intervjukonst att tygla tre "fullblodshingstar" med nerverna utanpå och droger innanpå och få dem att resonera på ett naturligt sätt. Stor professionalitet! Gubben är ju snart åtti bast. Kanonprogram!

Hilda.

Idag har jag varit ute och cyklat! Först till senaste barnbarnet, en jättefin bebis, som jag tror ska heta Hilda, sen till yngsta barnet som fyllde 21 och hade en trevlig grillfest, så avslutades kvällen med några glas vin på J:s balkong. Nu är jag hemma igen och inte en regndroppe har fallit på min rygg.

Jag cyklade genom stan och förskräcktes över alla minderåriga som gick omkring med hela ölplattor. Hur ska detta sluta? Jag, som betraktar mig som stor konsument av alkohol, blir alltså mörkrädd när jag ser hur ungdomarna dricker. Inte var det så när jag var ung. Jag hörde på nyheterna att 35% av all alkohol som konsumeras kommer från systembolaget. Dom andra 65 procenten då? Vem har koll på dom?

Jag anser att det finns två vägar att gå. Antingen sänker vi alkoholskatten i Sverige så att de inte blir lönsamt att smuggla, eller så höjer alla EU-länder sin alkoholskatt till samma nivå. Då blir det besvärligare att komma över alkohol om man är minderårig. Hembränningen är en annan femma, men jag tor att den är lättare att kontrollera. Vi har annars en hel generation som håller på att supa ihjäl sig!

Nu lägger jag in lite bilder.

Några av mina barn har gift sig. Andra är på gång. Själv har jag också varit gift.

Carl Erik af Geijerstam har skrivit en dikt om äktenskapet:

Besvikelse och anklagan - alltid samma ursprung: du mötte inte dig själv! Det är förbrännande att vänta sitt eget hos en annan.

Tänk dig rinnande vatten - alltid okänt. Känn svalkan att stå inför en främling.

Kan vara ett gott råd....

Så blev jag morfar igen. En liten flicka. Allt gick bra.

Själv har jag upplevt fem förlossningar och varje gång har varit som den första gången. Det är samma hisnande känsla varje gång. Hur kan det komma sig att det helt plötsligt kommer ut en färdig människa från ingenting? Det är det största jag varit med om i detta liv!

Erik Lindorms dikt, Lyckans minut träffar mitt i prick!

- Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick,

att fjärdarna gnistra och jorden är varm

och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år

vem är jag, vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst millioner år

på denna enda minut.

Så har livet tagit slut för en varm människa, Margith. Samtidigt sitter jag och väntar på mitt tredje barnbarn. Jag tror att det händer i natt.

Hur paradoxalt livet kan vara! Men så har det ju varit i evigheter. En dör, en föds, det är så det är. Vi kan inte göra mycket åt det. Vi är tvingade att acceptera!

Jag pratade om döden med min fyra ,(M). Hon var väl kanske 8-10 år. Jag sa:

- Det enda vi vet är att vi en gång ska dö.

Hon funderade ett tag och sa:

- Vi vet en sak till, vi lever ju!

Ta vara på det gott folk!

Jag visar en vy från J:s balkong-en av campingarna under P&L. Det är som ett zoo. Hoppas alla är glada och inte fajtas.

När så mycket folk trängs gäller det att hålla sams. Gunnar Ekelöf:

-Två människor kan knappast vara en enda timme ihop utan att ljuga för varandra, idealisera varandra, förödmjuka varandra.

Ett större antal människor kan inte vara i samma rum utan att kaos inträder, ett kaos av förtal, återhållna aversioner, förvridna sympatier.

Alla vill vara lika rika, vackra, goda, förälskade eller motsatsen, om det för tillfället skulle löna sig bättre.

Alla vill förändra synen på varandra.

Ingen vill vara vad han ÄR. Det är för litet.

Så var det dax för Peace and love!

Jag cyklade genom stan nyss och man känner riktigt hur spänningen vibrerar. Campingarna börjar fyllas och biljettköerna växer. Det är som en het sommardag när det stora svarta molnet närmar sig, fåglarna tystnar och man vet att snart brakar det loss. Tag skydd!

Jag tänker ta skydd i Fimpen. Lägenheten har jag lånat ut till kompisar till Fyran från Gävle. Nästa vecka drar jag neråt till Skåne. Det kanske inte blir så mycket bloggeri framöver, men vem vet. Ha det bra!

Det var en långfredag i början på sjuttiotalet. Ettan var liten och vi bodde i det första huset. Jag och ettan satt i köket och jag hade radion på. Det var ett program där Beppe Wolgers läste texter av Gunnar Ekelöf. Jag fattade att det här var viktiga saker, så jag tryckte på rec-knappen. Jag tror att jag spelade över Boney M, så det gjorde ju inte så mycket.

Det där bandet har jag haft med mig genom livet och lyssnat på när jag känt att jag måste rätta till kursen igen.

Jag kommer att plocka ut vissa kloka ord då och då framöver.

Gunnar Ekelöf:

- Jag demonstrerar mot varje auktoritet.

Jag demonstrerar mot alla som vädjar till högre instans

Det finns ingen högre instans än den personliga ärligheten, den personliga tron, den varma lågan, som ännu brinner i några få.

Jag är lyrisk idag! Det är poesi som gäller. Jag vet inte varför, men så är det.

Jag kom apropå det att tänka på en nästan bortglömd poet från Norrland, Helmer Grundström. Han tillhörde klarapoeterna tillsammans med bl a Nils Ferlin.

Helmers syn på poesi:

-Poesi, hä ä int å rimma å töcke, hä ä å tvätt ur ögera så du sir vanåsch du står i väla!

Så här på midsommardagen då allt är avslaget och lugnt, passar det bra med en liten dikt och en vacker bild.

Harry Martinsson, Kväll i inlandet:

Tyst gåtan speglas. Den spinner afton

i stillnad säv.

Här finns en skirhet som ingen märker

i gräsets väv

Tyst boskap stirrar med gröna ögon.

Den vandrar kvällslugn till vattnet ned.

Och insjön håller till alla munnar

sin jättesked.

Ett litet inlägg.

FAN VA DET BLÅSER! Det går ju inte att grilla.

Jag hatar blåst.

Sen lekarna runt stången kunde jag inte fota, jag kompade då.

Glad midsommar på er alla läsare!

Nu äre missömmä i Dalarnä!

Jag visar en typisk majstångsresning i Gräv i Gagnef. Det blir en liten bildsvit.

Jag brukar kompa Ettan, som är byns lekledare, på gitarr. Alla år har det varit skitväder. I år också!

Det hela startar med musikuppträdande av byns ungdomar.

Nu är jag slut! Det började med att jag vaknade tidigt (kl 5!). Läste ut Lundells Jack (det tog tid!). Gick en promenad på 1,5 timme, gjorde fläskpannkaka som jag och J åt innan hon började jobba. Sen var det sopor hela eftermiddagen. Jag fick låna Jaggans brorsas släp och körde ett antal vändor till avfallsanläggningen Fågelmyran. Jag finner en njutning i att slänga saker. Jag är väl pervers. Andra gillar att rota i soporna. Inte jag!

Nu har jag tagit några öl och en halv djupfryst pizza, och känner att ögonen går på halvfart. Fotbollen är ju inte så viktig för en äkta brysselmedlem, så jag tror att sängläget är nära.

Det har blivit annorlunda. Förr blev man INRÖSTAD i laget t.ex, idag blir man UTRÖSTAD. Jag tror att det ligger helt i linje med den rådande politiken.

Den som på min tid blev inröstad sist, var inte bra, men han var MED!

Den som idag blir utröstad, är inte bra och är inte MED!

Det gäller att vara MED! Vem tar hand om alla som inte är MED? Vem avgör vilka som ska vara MED?

Ett visdomsord:

ATT BLI BORTVALD ÄR KÄRLEKSLÖST, ATT FÅ VARA MED, MED ALLA BRISTER ÄR KÄRLEKSFULLT.

Man mår "bättä" då!

Här är min största av dom minsta. Mamman är den största av dom största. Är det nån som fattar? Räck opp handen! Ta ner!

18-års-kalas. Mitt första barnbarn föll aderton idag. God mat och god tårta. Mamman är alltså den största av dom största. Tack!

Den nästa av dom största var också med. Hon väntar på den minsta av dom minsta. Gunnar heter han och kommer snart. Vi väntar!

Aderton år. Då har man kommit in i den hårda perioden i livet, den mellan barnbidrag och pension. Den måste man klara av på nåt sätt.

Det underliga är att när man kommit fram till pensionen, vet man inte om man klarat av nånting alls. Man är då av med barnbidraget ialla fall. Synd!

Fimpen står laddad. Ska sätta på cykelställ nästa måndag. Ska sno en cykel i helgen, men säg inget, SÄÄÄPO har koll, snart i alla fall!

Nu sitter jag här ensam och det är skönt. Kångan drog idag och jag kände att han måste göra det. Jag måste vara själv med diverse funderingar. Jag har SÄMÄSTÄ nu, och måste få ha det.

Jag har kört igång på Nautilus efter en månads uppehåll. Nu ska jag förvandla tvättmaskinsmagen (en ruta), till tvättbrädemage (tio rutor). Är det nån som tror att det lyckas? Räck upp en hand i så fall. Tack! Ta ner!

Vädret inför SÄMÄSTÄN verkar ju bli som det blir. Till Peace and Love har jag lånat ut lägenheten och åker ut med Fimpen istället. Ha det gött!

Nu tittar alla på fotboll. Blogdog är hur snabbt som helst! Vilket läge för alla brysselbloggare!

Lärarna arbetar, trots att eleverna har lov. Så var det inte för 15 år sedan. Då gick vi hem samma dag som skolavslutningen var och började en dag innan eleverna kom. Det gick bra det också. Nu går vi runt och städar lite och glor på varann, fikar och pratar skit under tre-fyra dar. Det kanske finns nåt positivt med det också. Mycket skräp blir det. Visar en interiör från en papperskorg. Det var en numera pensionerad städerska, som uttryckte sig sålunda:

- Om det blev krig så skulle jag ställa mig i en papperskorg, för den har aldrig någon träffat hittills.

Hoppas Sverige bryter benet! (Bryssel-85)

Nu har jag kommit hem. Några supersköna dagar i Hamburgsund med Seglarn och Revisorn (frun) + Sladden (senaste pöjken) och två koltrastar som snackade med mig till frukosten. Vi kom bra överens allihop.

Det stora äventyret för en landkrabba som jag, var att sjösätta segelskutan. JAG FATTADE INGENTING! Det var vantar hit och vajrar dit. Jag stod mest och beundrade aktiviteterna. Allt gick bra. Båten kom i sjön, trots att Klas som skötte transport och kran försov sig två timmar (studentfest!). En liten vända med båten var jag med på, annars skötte jag mig mest själv. Seglarn förstod att jag ville fundera lite med koltrastarna. Fimpen har skött sig också. Medvind hem. Att länsa tror jag det heter på segelspråk. Man kanske skulle sätta segel på Fimpen?

Jag sätter in en svit med sjösättningsbilder.

Snart är det LOV!

Jag har passat mig för solen. Den är farlig nu, hörde jag på nyheterna. Jag råkade ha armen utanför bilrutan. Resultatet syns på bilden. Aj Aj!

På onsdag drar jag iväg till seglarn i Dingle. Jag måste komma bort från inlandet och insupa the real sea. Vi ska sjösätta Seglarns båt och jag ska putsa på Fimpen. Det blir inget bloggande på nåra dar. Det blir nog en och annan kväll på Hjalmars bar och brygga i Hamburgsund istället. Ha det bra! Det blir fint väder!

Det har varit lite ställigt på jobbet idag. TEMADAG! Sjuorna har fördjupat sig i alkoholens verkningar och åttorna har haft sex och samlevnad. Ett inslag var en stafett, där ett moment var att trä på en kondom på en morot.

- Hälsosamt! sa hemkunskapsfröken!

- Jag konverterar till katolik, sa Travarn.

- Vadå morot? sa Magnum och Börsen. En kraftig gurka vore väl mer realistiskt.

Magnum och jag skötte tipspromenaden för sjuorna. Vi slapp fnisset!

En bild på ettans valp, KASK heter han, verkar väldigt go.

Det blir lite dåligt med tid att skriva nu när Kångan bor här ett tag. Han sover i Fimpen. Röker gör han också, så det passar ju bra.

För några dagar sen gick jag ner till STORA lärarrummet, som Magnum döpt till voljären. Där satt ett antal äldre fröknar och plötsligt skriker någon:

- Titta vad håller dom på med?

Utanför fönstret är mellanstadiets skolgård, och där stod en klunga både pojkar och flickor. En tjej, som för sin ålder var ganska välutvecklad, hade tagit av sig tröjan i det varma vädret. Hon hade BH-n på sig och hoppade snabbt upp och ner medan publiken skrattade och tjöt. Jag vet inte av vilken anledning, men kom osökt att tänka på alla pojkar, som nån gång gjort "propellern". Kanske var det det hon testade med brösten. Jag kom också osökt att tänka mig om tjejen varit 40 år äldre. Då kanske man fått se ett tvåmotorigt BOMB-plan! (det här får jag väl fan för!) Ha det bra!

Nu ska jag inte vara elak och dum, men det här är ju bara så roligt. Sångaren i bandet vi har, förresten på långt håll släkt med Chris Christofferson, har varit på Ålandsbåten och lyssnat på Animals och Spencer Davies. Då blir man såååå trött. Sen var det bröllopsspelning för mr Milans och det gick ju bra. Det roliga var att Raggarn, som jag kallar honom, skulle spela trubadur i Edsbyn. Det var ett turkägt ställe och man hade väl inte så stor koll på det svenska språket. På affischen dom satte upp kunde man läsa:

I AFTON, DEN MÅTTLIGT POPULÄRA TRUBADUREN ..osv

Man hade glömt oet! Det är oet i ordet som göret!

Så var det schlaaaagerdax. Jag sitter vid datorn och lyssnar på klyschorna. Man vill ju ändå ha en koll! Pär Ellis tuttar kanske ramlar ut ur korsetten. Åja, hon är duktig och proffsig, men kunde lika gärna vara en robot. Vi får väl se vad som vinner. Det var i alla fall bättre MELODIER för länge sen.

Jag satt i juryn två år i Falun för länge sen och det var ingen lek. Allt var hemligt, hemligt! Jag kommer ihåg att vi skulle spela i Enköping på kvällen. Pianisten i bandet var ett musikaliskt underbarn. Vi fick med oss en tape från radion. På vägen arrade han vinnarlåten och vi repade akustiskt i bussen. Då var det inte direktsändning, så vi spelade vinnarlåten för publiken innan det var klart på TVn. Det var ju kul för oss, men dom flesta fattade ingenting. Vi åkte hem, lämnade av underbarnet i Ludvika och var hemma vid femtiden.

Jag kommer ihåg att jag körde och solen gick upp.

Alla snarkade och sov bakom mig. Jag lyssnade på Mozart på P2 och hade en magisk upplevelse, som ingen kan ta ifrån mig. Den sitter kvar hela livet!

Min gamla kamrat Kångan, har kommit till stan. Han har bott i Thailand ett år nu och ska väl tillbaka tror jag. Vi träffs i morrn och löser några världsproblem som återstår. Jag tror att det finns lika många världsproblem i Thailand som här.

Man kan inte fly från sig själv eller nån annan, tror jag. (Detta gäller inte Kångan, kanske). Robban Broberg gjorde en låt där texten var:

-Att ha det taskigt med sig själv i Paris, är desamma som att ha det taskigt med sig själv i Stockholm.

Det är många som mår taskigt!

Ja då var det tillökning i familjen! Ettan i Gräv har blivit med hund. Irländsk Setter. Den ska tydligen hämta många feta änder åt husse. Jag måste upp och kolla underverket. Man är ju lite hundfreak, faktiskt. 12 veckor är vovven - i sina bästa år så att säga.

Jag har fixat spisen idag. Det tog en timme. Nu är det inte mycket kvar.

Jag har letat lite bilder här och där. Jag gillar bilder. Jag lägger ut några för betraktande. I morrn är det måndag!

Visst börjar man känna sig gammal. I kväll känner jag mig gammal och inte direkt deppig, men sentimentalt fundersam. Tankarna går hit och dit, och det är tur att Thomas Mitchell är med. Han är go, han! Han är lite buteljaxlad och röd inuti, precis som jag. Det är ett lyft att få sitta själv och TÄNKA. Jag tror att folk tänker för lite.

Jag hörde att det var nåt av alla otaliga institut som finns, som menade att människan är en utrotningshotad art. Det tror jag också. Det har jag trott länge. Vi är bara en viftning i den STORA hiSTORien. Så jag sitter här vid datorn och viftar!

Jag måste skriva igen. Jag råkade höra att Sverige inte kan FÖRSVARA sig. Siren, eller vad han heter sa så. Då frågar sig en gammal pacifist:

-NÄR HAR SVERIGE KUNNAT FÖRSVARA SIG?

Vi har bara kunnat anfalla och mörda! 1600-talet, en mörk historia. 1700-talet, också en mörk historia. Vilket vansinne! Hur ska vi kunna försvara oss mot stormakter som är oss överlägsna på alla plan? Lägg ner. Satsa på nåt vettigare, anser jag.

Hur var det under Andra världskriget? Hade vi kunnat försvara oss då? Näppeligen. Vi gick den gyllene fegvägen! Kan vi försvara oss idag? LÖJLIGT!

Jag tog ut pengar på bankomaten idag. Då kom jag att tänka på en travestering av Ferlins dikt, som jag kom på för ett antal år sen.

- Du har tappat din kod till ditt bankomatenkort, du databarn i livet.

Nu står du där, vid Minutens knapp, och trycker så övergivet.

Vad var det för ord? Var det långt eller kort?

Var det med bokstäver eller siffror skrivet?

Tänk efter väl, förrn vi tar ditt kort, du databarn i livet!

(copyright SEB)

Titta va mycke stolar jag fick för sexhundra spänn. Äkta furu, inte så vackra, men sköna att sitta på, stadiga och stabila i skick som nya. Jag tror att jag ställer ner två i källaren i reserv. Får alla barna för sig att komma hem med respektive och barnbarn, så blir vi tolv vid bordet. Tretton förhoppningsvis efter 13 juni. Kul!

Nu är det bara ung. tolv katederdagar kvar. Lovet väntar! Nu känns det inte så dumt.

(Det var värst vad positiv jag var idag då? Jag kan väl inte fått i mig nåt lämpligt?)

Här ser man tre hårt arbetande högstadielärare. Kafferast mellan Källviken och Ornäs. 117 elever hade vi hand om, men det syns inte på bild. Jag tror att alla kom hem. Många klagade. Det är längre att gå en och en halv mil, än att gå runt ishallen hemma, något som gick upp för några efter 5 km. Det är som när man åker långt med barnen i bil.

-När är vi framme? Är det långt kvar? osv, osv.

Nu har jag gått fem mil på en vecka. Blåsa under vänsterfoten och hjärnan halvskrumpen. Nu är det sista vändan före sommarlovet. Det ska nog gå det ock!

Såg en bra kommentar på bloggen Soldansare.

- Morgondagen inställd på grund av bristande intresse.

Kan stämma!

Så var man hemma igen, med en blåsa under vänsterfoten. Den lägger sig nog. Det känns att gå 26 km. Sista biten är värst - precis som i livet (kanske). Jag är besviken på det manliga släktet. Det var två till karlar som skulle gått idag, men dom fegade ur. Det har varit lika varje år.

- Ja, förfan, det är klart att jag ställer opp!

Men när man står på startlinjen har alla fått förhinder av nåt suspekt slag. Man blir rörd!

Tog en bild vid första rasten efter 7 km vid Ornäs båthamn. KANONVÄDER!

Jag tog det lugnt igår och la mig skötsamt tidigt. Vi satt några timmar i solen på Stationsgatan 1. Det var som synes inte alla som tog det piano.

Nu är ryggsäcken packad för FALUN GÅNG! Vi är några stycken som går till Falun varje vår. Start kl 08.00 på Sveatorget och mål på Stora Torget i Falun, när det nu blir. Det brukar ta 5 timmar, det är drygt 2,5 mil turistvägen. Promenaden avslutas på Kings Arms med mat och ett okänt antal öl, sen går vi över gatan och tar bussen hem. Då är man MÖR! Trevligt brukar det vara.

Kul:

USA:s nuvarande president heter George W Bush, den första hette George W Ashington!

Det är mer eller mindre fängslande att läsa vad som händer. I vissa fall kan man sparka ihjäl nån och få ett år. Man kan skjuta ihjäl nån och få noll år. Domarna faller som furor i stormen - åt alla håll.

Fotbollsmatcherna urartar ena veckan, men lik förbannat fortsätter eländet nästa vecka. Polisinsatserna betalar du och jag. Lägg kostnaderna på billetten i stället! (Bryssel-85).

Polisen skiter i värdefulla tips från en godtrogen allmänhet och en 10-åring blir mördad. -TJÄNSTEFEL, säger jag. Om inte polisen varit upptagen med nån löjlig fotbollsmatch, kanske Engla skulle levt idag.

Domarna faller, döm om min förvåning!?

Jag kom hem sent . Det var en besvärande konferens i vägen. Jag hatar konferenser! Jag vill åstadkomma nåt i stället. Nåväl.

Jag måste köpa nya kalsonger. Då MÅSTE man till Kupolen, köpcentret. Dit åker man i undantagsfall, tex när man ska köpa kalsonger. Jag gick in på DRESSMAN, och det visade sig att dom hade halva priset på allt (nästan), utom kalsonger. Jag gick ut med en tjusig vårjacka, en häftig T-shirt och två kalsonger. Allt kostade 375 kronor. Jag hjulade ut till Fimpen, överlycklig över att lönen nog räcker en vecka till.

När jag kom hem gjorde jag dosor. KÖTTFÄRSSÅS a la storaB. Den blir olika varje gång. Nu har jag mat till sommarlovet!

Mycke gjort idag!

Jag sätter in en bild från en skön eftermiddag på Avenyn. Högra örat blev illrött.

Nu har liksom sommaren kommit. Det är nästan tjugo grader och folk på stan går som i ett rus.

-Tänk va gott det skulle vara att ta en glass eller fika!

Man vill gärna sitta ute i solen och se på vimlet. Stans största fik skyltar då med en helstängd uteservering! DETTA ÄR BORLÄNGE!

Jag var upp till Mellsta camping och fritidsanläggning och motionerade idag. Jag tänkte ta en läsk efteråt och titta ut över älven. Icke! Stängt. En skylt talar om att man öppnar 24 maj eller nåt. DETTA ÄR BORLÄNGE!

Flexibelt och serviceinriktat som ett kylskåp! Jag blir så förbannad.

Det är därför jag visar bilden från Göteborg. Jag tror jag flyttar dit!

Gud va skönt! Jag lyckades logga in idag också. Så gammal har man inte blivit än.

Jag tittade på TV och såg något program om islam. Det är samma visa hela tiden. Folk tror på nån Gud som nån har bestämt att dom ska tro på. Vilket vansinne!

Jag är humanist och tror på människan och kanske en liten, liten gud, som finns nånstans i mitt hemliga rum, dit ingen alls kan nå. Jag tror att alla har ett sånt litet rum.

Från det ena till det andra så hittade jag en gammal Albert Engströmbok i min LÅDA. Boken är ett arv från min morfar. Där finns det mycket smått och gott. Bl a den här bilden (avfotograferad) med texten: -Och du som alltid sa att du ville bära mig på dina händer genom livet, och nu vill du inte en gång klia mig på ryggen.

Nu ska jag skryta lite om trean, Lina. Hon har gjort nåt som jag A L D R I G skulle göra - slänga mig ut i ett gummiband! Det hände i Australien i Cairns, så det är inget litet hopp.

-Det var det roligaste jag, gjort, påstår hon.

Tur att inte pappa var med. Jag får svindel när jag ställer mig på en pall för att byta glödlampa.

Hoppas bilden blir med. Det är ett avfotograferat foto. Dålig kvalitet.

Vi får se om det blir några bilder. Jag börjar tröttna på den här bloggen!

Helgen har tillbringats hos trean i Göteborg. Vi har haft några trevliga dagar tillsammans och Götet har visat sig från den bästa sidan. Nu är jag emellertid hemma och på vägen hem köpte jag en KOLONILOTT för 23000. Nu ska jag börja odla. Den ligger 10m från Dalälven med brygga, bastu, liten stuga med veranda, bärbuskar och land. Jag tror att det blir vinst på den här lotten! Försöker få med en bild från campingen i Mariestad. Vi får se om det lyckas.

Tänkte få in en bild på skolavslutningen. Under 55 år har detta varit höjdpunkten under året. Alla känslor, alla människor jag sagt farväl och lycka till, till! Många har jag aldrig sett sen, några träffar jag ibland och jag undrar vad jag betytt för alla dessa flera tusen. Jag tror att det kan vara en liten händelse, ett ord, en mening, en klapp som betytt mycket mer än tusen ord. Det är det som är det fina med det här jobbet. Känslan av att betyda något för någon.

Man träffar nån i affären, på bolaget, hos tandläkaren, på puben, i bilverkstan - var som helst! -Tjena majjen!

Då uppstår den stora frågan: -Vad heter du då? När och var?

Det blir ett allt större problem. Jag har kommit på en taktik. Jag frågar;

- Vad var det du hette nu då?

- Ingvar.

- Ja, det vet jag väl, men i efternamn?

Smart!

Tänk vilken skillnad det är mellan begreppen FYSISKT och PSYKISKT! När det gäller yrken som har med det fysiska välbefinnandet att göra, går det bra att strejka och göra sig gällande. Den psykiska sektorn, som man inte kan mäta på samma sätt, är satt på undantag i vårat felfärdssamhälle. Vi som sysslar med människors känslor är inte viktiga, inte ens om det gäller det uppväxande släktet. Vem skulle bry sig om högstadielärarna strejkade? Vi tjänar ungefär som sjuksköterskorna och skulle egentligen ha tiotusen mer i månaden, men vem bryr sig? Vi gör väl inget viktigt.

Regeringen talar om att höja lärarnas status. Det finns ett sätt, men det kostar. HÖJ LÖNEN! Om jag med min utbildning skulle ha jobbat inom privata sektorn skulle lönen vara minst 10000 mer i månaden. Det lönar sig att utbilda sig! Jag kan ju glädja mig åt att jag får en brevsprättare med kommunens vapen på när jag går i pension. Nu känner jag mig bitter!

Jag såg förresten att kostnaderna för benbrott i skidbackarna kostat ung 250 miljoner i år. Lyxskador! Lägg kostnaderna på liftkorten! Bryssel-85!

Läkarbesöket, eller hur man blir frisk på 7 minuter.

Jag tog en treo och gick 500m till verkstan och hämtade Fimpen och åkte till vårdcentralen. Jag gömde Fimpen i en buske, det råder körförbud än. 100 kr i receptionen, och sen gick det undan!

Sköterskan kom och tog tempen i ÖRAT! Min termometer är av därbaktyp, av den enkla anledningen att det spelar inte så stor roll var den blivit stoppad förut då.

Efter ca 1 min kom doktorn. Det var en välskapt kvinna i sina bästa år och jag kunde för mitt inre höra hur hon med beslöjad röst sa: -och så tar vi av oss på överkroppen.

Det gjorde vi inte, utan hon lyssnade 10 sek utanpå tröjan.

- Du är frisk! sa hon. Jag går och skriver ett sjukintyg.

Jag bara gapade! Jag följde med syster och tog en sänka. Inga fel.

När jag stod i vårsolen utanför ingången, tittade jag på intyget. Trött och slut, stod det. Alltså trött och slut och frisk. Ungefär som jag känt mig de senaste tio åren.

Jag tog sats, hjulade ner till parkeringen, ställde mig med benen brett isär, armarna mot himlen, kastade huvudet bakåt och skrek:

-JAG ÄR FRISK!!

Sen åkte jag hem och sov i två timmar. När jag vaknade hade jag fortfarande 38.2.

Det kostar på att vara frisk! Jag kom att tänka på Martin Ljung.

-Är det inte Fingal Olsson därborta?

-Han är ju död?

-Men han rör ju på sig!?

Fimpen är klar på verkstan nu. Jag lyckades få en besiktningstid Hedemora nästa tisd. kl 9. Då jobbar man förhoppningsvis. Hoppas att kuratorn ställer opp.

Ska till vårdcentralen i morrn så får vi se vad dom säger.

Tänd ett ljus för Engla kl 21 i kväll!

Är kass idag också. Jag tog en treo i morse, så att jag skulle få i mig lite frukost. Känner att den börjar släppa nu, treon alltså.

Man orkar som sagt, inte reta upp sig så mycket när man har feber. En grej, som jag läste i tidningen, retade trots allt. Det är tydligen nån forskare som påstår att barn blir feta av HEMGLASSBILEN. Vilket tjafs! Majoriteten av svenska folket blir ju helt knäckta av tutandet. Jag kommer ihåg när vissa av mina barn var små och man skulle natta dem i lugn och ro. Vad händer? HEMGLASSBILEN står utanför rutan och tutar rätt in i örat. Snacka om miljöförstöring!

Jag måste återkomma till lärarn som försökte lära eleverna att man kan inte göra någonting, som inte alla kan göra. Tänk om alla skulle åka runt i tutande bilar och sälja chips, läsk, mobilabonnemang, öl, hästkorv osv. Vilket djävla tutande!

Lägger för skoj skull in en bild på SO-lärarna på Gylleskolan.

FREDA´!

Jag gillar bilder. Jag har roat mig med, nu när jag varit låtsaspensionär två dagar (och trivts förbannat bra med det!), att leta på lite kul bilder på nätet. Det finns HUR MYCKET SOM HELST!

Ett ex: Denna bild har fått rubriken -måndag!

Jag har varit hemma idag och ska så vara i morrn också. Magen har varit i olag. Fimpen och Pansarkryssaren är också i olag. Fimpen är så gammal att det inte tillverkas reservdelar till den numer. Jag fick tag på, efter mycket om och men, en begagnad "spakcentral" i Linköping. Det är bra med datorer ibland. Den kanske rullar nån gång nästa vecka.

Jag kollade på telefonen och där hittade jag några gubbar som hade det trevligt förra fredan. Pensionärn hade problem med sina äppelträd, och kallade således in Börsen, Magnum, Revisorn och undertecknad som arborister. Börsen har läst biologi, så han kan det mesta om skott. Magnum är med i hemvärnet, så han vet också var skotten ska sitta. Revisorn och undertecknad var väl med mer som hantlangare. Vi vet ju vad som finns i en gren, om man säger så. Pensionärn agerade kock. Det blev väl några grenar klippta, men mest blev det förplägnad. Kul hade vi, och några äpplen lär det väl inte bli i år i alla fall.

Nu är det vår! Nu kommer HDL-arna. Huvudsaken Det Låter. Först kommer motorcyklarna. Det ska gå fort och låta. Sen kommer gräsklipparna, häcksaxarna, motorsågarna, sågklingorna, mopederna osv. Huvudsaken det låter!

Det verkar vara ett fenomen i dagens samhälle att det ska låta så mycket som möjligt. Varför? Jag klassar oljud som ett av de största miljöproblemen vi har idag. Ingen bryr sig. Jag vill ha tyst när jag vill ha tyst! Det handlar om respekt till medmänniskor. Vi lever trots allt tillsammans och kan därför inte göra som vi vill. En gammal tillsynslärare (det hette så på den tiden), sa till eleverna:

-När du gör något, tänk efter om ALLA kan göra det jag gör nu. Kan alla slänga papper här? Hur skulle det bli? Du skulle få gå och vada i papper dagarna i ända. Är det kul?

Tänk om alla skulle gasa på med ljuddämparlösa bilar och motorcyklar. Va kul det skulle va. Men vissa får tydligen. Det är väl så att intelligenskvoten är omvänt proportionell mot ljudstyrkan.

Magnum och Börsen var här en sväng efter jobbet. Vi tog några öl och löste väl nåt världsproblem. Det är arbetsdag i morrn, så vi hann inte alla. Det blir fler tillfällen i vårsolen. Jag läser en bok av Slas, Sov du, så diskar jag. Han har en bra beskrivning av äktenskapet, som jag fastnade för, beskrivningen alltså! I sammanfattning:

- Man älskar dom man tycker om.

Dom man älskar får man väl försöka inbilla sig att man tycker om. Jag talar nu om kärlek i sängläge och då är orden tycka om rätt betydelselösa.

-Du har varit trogen en enda man i femtio år. Det är magnifikt, men knappast kärlek. Gifta människor bor i samma rum med tre meter mellan sängarna och är iklädda FLANELLPYJAMASAR. En sover och en läser. Kvinnan läser för att hon är med i en bokklubb. Hon har därför en läslampa tänd. Mannen försöker sova, men irriteras av läslampans ljus och vad han då tänker om sin fru har ingenting med kärlek att göra. Dessutom har båda kvävt kärleken, som inte kan andas i en tumstjock FLANELLPYJAMAS!

Man har ju varit gift några gånger, trots att det inte var så, men jag förstår.

Slas är härlig!